Martinus: Livets Bog, del 5, st 1873

1873. Vissa lagar på det sexuella området har alltså varit ett skydd för de så kallade "normala" väsendena mot sexuella urspårningar. För dessa väsen har sådana lagar i själva verket inte alls kunnat kännas som något besvärande. Det kan man däremot inte säga om den lilla procent av jordmänniskorna som utvecklingsmässigt låg före allmänheten eller flocken i sitt sexuella tillstånd, alltså de väsen, hos vilka det äktenskapliga tillståndet var utlevt. För dessa väsen, hos vilka en stark kärleksutveckling började göra sig gällande på grund av den motsatta polens framskridna utveckling, var livet, som nämnts, emellanåt ett helvete. Ett avslöjande av deras tillstånd var ju tillräckligt för att de skulle riskera dödsstraff eller avrättning. Denna begynnande verkliga kärlek till nästan var ju inte som äktenskapskärleken könsbunden. Föremålet för denna sympati var ju lika mycket det egna könets som det motsatta könets väsen. Då det just var denna sympati eller verkliga kärlek till nästan som straffades med döden, blev följden ett outhärdligt hemlighetsmakeri. Eftersom inga upplysningar om detta särskilda psykiska tillstånd stod till buds, utöver att man var ett abnormt väsen, medförde tillståndet naturligtvis också mindervärdeskomplex hos väsendena, samtidigt som det otillfredsställda sexuella begäret förde dem ut i farliga sexuella experiment, vilka nästan oundvikligen slutade med ytterligare urspårningar, perversiteter eller hela det urspårade område som vi redan stiftat bekantskap med. Men detta område är ändå så litet i förhållande till den samlade jordmänsklighetens område, att det inte föreligger någon fara för mänsklighetens fysiska undergång av brist på sexuell kroppslig fortplantning. Nu kommer den realistiska, kosmiska vetenskapen med tillhörande kosmiska analyser att skapa en verklig förståelse av förhållandet samt bringa hjälp åt alla de väsen som inte längre kan bindas sexuellt av vare sig Moselagen eller andra diktatoriska förbud mot naturliga, organiska processer i jordmänniskan under hennes omskapelse till den verkliga människan som Guds avbild.

Föregående

Nästa