1875. Mot denna livsupplevelse eller invigning är alla oinvigda jordmänniskor på väg, men på denna väg kan man, som vi sett, spåra ur. Här finner vi därför två grupper av jordmänniskor: "de urspårade" och "de icke urspårade". Vi har i D-, F- och G-människorna* mött de särskilt graverande urspårningarna. Som representanter för de icke urspårade väsendena har vi kvar att behandla två typer som vi ska kalla "H-människor" och "I-människor". Dessa två jordmänniskotyper är uttryck för den normala vägen inom den sexuella polförvandlingens epok. I H-människan har vi ett väsen som i sina tidigare liv inte varit utsatt för eller påverkat av sexuell förförelse eller företeelser som kunnat bringa dess motsatta pol in i ett forcerat utvecklingstempo. Denna sida av dess utveckling har därför inte kunnat utvidga sig till en kapacitet eller makt i väsendet som ligger över eller är starkare än dess moral. Väsendet har därför inte haft några särskilda svårigheter i sin kontakt med flockens så kallade "normala" sexuella liv eller den enpoliga sexualiteten. Då dess polutveckling inte sker i något onaturligt snabbt tempo, växer denna sida av dess psyke endast fram helt omärkligt och gradvis, och når därför sin kontakt med väsendets vakna dagsmedvetande först i väsendets allra sista inkarnationer före dess invigning eller upplevelse av den stora födelsen. Och så länge väsendets polutveckling inte nått fram till utlösningen av denna kontakt, har det absolut ingen sexuell dragning till sitt eget kön. När ett väsen känner sexuell dragning till sitt eget kön, är detta ett uttryck för att dess sexuella polutveckling har nått fram till hjärnan och därmed till dagsmedvetandet. Individen kan således här, i kraft av sin motsatta pol, helt svagt börja att medvetet uppleva känslor eller förnimmelser som han förut inte var medveten om. När den motsatta polens vibrationer har börjat tränga in i hjärnan, åstadkommer den här det som är dess egentliga uppgift, nämligen en motsvarande, begynnande sympati för väsendets eget kön. Mannen upptäcker att han i djupet av sitt medvetande svagt börjar känna detsamma för mannen som en kvinna känner. På samma sätt upptäcker kvinnan att det i henne finns något av samma dragning till kvinnan som annars bara finns i mannens psyke. Men då H-människans moral är denna utveckling så överlägsen, att den ordinära polen aldrig kan distanseras av den nya polen och de av den skapade förnimmelserna, kan denna nya pol aldrig komma att dominera så överlägset i väsendets psyke att detta väsen framträder som en kvinnlig man eller en manlig kvinna. H-människan behåller därför sin normala prägel genom hela den sexuella urspårningens farozon.
 
____________
* Rättat från "D-, E- och F-människan" till "D-, F- och G-människan"