Martinus: Livets Bog, del 5, st 1877

1877. Att H-människan också är en representant för "de olyckliga äktenskapens zon", där varje slag av sympati som ligger utanför äktenskapet och familjelivet alltid finns till på det absolut "normala" äktenskapets bekostnad, är ju en naturlig följd. Men eftersom H-människan är ett väsen som har genomgått en serie inkarnationer med mycket lidande samt befinner sig i en framskriden polutveckling (härav den stora medkänsla eller begynnande kärlek till nästan som mer eller mindre kännetecknar detta väsen), bär det henne mycket emot att göra andra väsen olyckliga. Om mannen och kvinnan i ett äktenskap är H-människor, kan ett sådant äktenskap i bästa fall till och med bli mycket lyckligt, eftersom båda är så kärleksfulla att de inte nänns såra varandra, och båda är av en så hög intellektuell standard, att de kan odla gemensamma kulturella intressen och göra sitt samliv utomordentligt rikt och nyttigt för varandra och därmed för omgivningen, även om den sexuella dragningen inte alls är någon överväldigande ömsesidig kraft eller kanske helt saknas. Men det är inte vanligt att ett äktenskap består av två H-människor. I de flesta fall gifter sig H-människor med väsen från de andra sexuella kategorierna eller typerna. Eftersom väsendena från dessa grupper ju ännu i särskild grad måste leva på eller finna lyckan genom att ha äganderätten över äktenskapspartnern, samtidigt som de representerar en större eller mindre andlig primitivitet, så leder ett sådant äktenskap förr eller senare till olycka. För H-människan, som i vissa fall inte i särskilt stor omfattning nänns försvara sig och inte kan stå ut med ofred, betyder det en resignation och eftergift som nästan kan göra detta väsen till en slav under en sådan primitiv partners tyranni. I andra fall kan en ännu kvardröjande olycklig förälskelse i partnern vara orsak till hopplös resignation och tolerans inför tyranniet. H-människan får genom äktenskap av detta slag uppleva sitt eget psykes oförmåga eller begynnande olämplighet för äktenskap. Hennes starka förmåga till sympati eller kärlek till nästan, och den därav framkallade hungern efter att få ge och ta emot smekningar, förs därmed in på de nya banor och vägar som leder direkt till den stora födelsen.

Föregående

Nästa