Martinus: Livets Bog, del 5, st 1878

1878. Att H-människan kan råka in i så drastiska äktenskapliga förhållanden, trots att hennes förälskelseförmåga på grund av hennes höga utvecklingsstandard och intellektualitet endast utgör några sista och så svaga, tunna trådar, att det bara är en tidsfråga innan de brister, varefter väsendet inte längre tillhör djurriket, utan har blivit en verklig människa, detta beror på den omständigheten att H-människan är så långt framme i utvecklingen, att äktenskapsstadiet i själva verket endast är en repetition eller upprepning av något som hon egentligen har levt ut redan i tidigare liv. Som vi redan vet, är det levande väsendets jordelivsstadier barndomen och ungdomen endast repetitionsstadier, i vilka manifestationerna huvudsakligen bara är återupplevelser av medvetandetendenser som väsendet redan har övervunnit i tidigare jordeliv. När denna repetitionsperiod har löpt ut, vilket för jordmänniskans del sker vid omkring trettio års ålder, inträder den mogna åldern. Då har hennes medvetande i hennes nuvarande inkarnation mognat färdigt och framträder i den standard som väsendet genom tidigare livs utveckling har varit i stånd att höja det till. Därefter går väsendets vidare utveckling in i nya medvetandefält, som väsendet nu söker övervinna och behärska. Varje sådan övervinnelse av medvetande- eller manifestationsfält kommer sedan i nästa jordeliv att på nytt bli till en kamp, men nu som en förhållandevis lätt återupplevelse, genom vilken väsendet blir vaket dagsmedvetet i sin position eller överlägsenhet i förhållande till det nya medvetandefält som repeteras. På så sätt blir alla såväl fysiska som psykiska talanger överförda från den ena inkarnationen till den andra. Varje övervinnelse som man tillägnat sig över tankeklimaten, materien eller stoffet i den mogna åldern och ålderdomsstadiet återupplevs i den kommande inkarnationens ungdoms- respektive barndomsstadium. Denna överföring av upplevelserna från det mogna stadiet till nästa livs ungdomsstadium sker endast helt gradvis. De sist övervunna stadierna i det föregående livet repeteras i den nuvarande inkarnationen alldeles omedelbart före den mogna ålderns inträde, alltså under tjugoårsålderns sista år. Stadier som övervunnits i liv som ligger längre tillbaka repeteras i motsvarande grad tidigare i väsendets ungdom, det vill säga i mitten av tjugoårsåldern, alltefter vilken plats i raden av föregående inkarnationer som det liv intar, i vilket stadierna var framme som öde och blev övervunna.

Föregående

Nästa