Martinus: Livets Bog, del 5, st 1879

1879. Vad gäller väsendets äktenskapliga talang, är den liksom alla övriga medvetandetendenser underställd repetitionslagen. När en människa i sin nuvarande mogna ålder har nått fram till äktenskapets degeneration eller dess fullständiga övervinnelse, det vill säga har nått sin totala frigjordhet från äktenskapets krav eller begär, kommer denna övervinnelse att återupplevas i väsendets nästa liv som den sista repetitionen omedelbart innan den mogna åldern inträder, alltså under tjugoårsålderns sista år. Men under åren före denna repetition av äktenskapsövervinnelsen repeterar väsendet alltså den del av sitt äktenskapliga öde som ligger före den senaste inkarnationen. Och ju längre vi går tillbaka i raden av väsendets tidigare liv eller inkarnationer, desto mer äktenskapligt inställt finner vi väsendet. Detta ger så i sin tur utslag i det nuvarande livets repetitioner på så vis att väsendet i detta liv är mer äktenskapligt inställt ju yngre det är. Det är detta som ligger till grund för att ett väsen som är arton år kan vara glödande förälskat och tro att den besvarade kärleken från den andra partens sida är något evigt orubbligt, en evig kärlek etc., för att sedan, allteftersom åren går, uppleva att denna förälskelse liksom smulas sönder och snabbt tynar bort. Redan efter fyra fem års samliv har äktenskapet blivit en leda för ett sådant väsen, även i de fall då förälskelsen från den andra partens sida inte ens har upphört, och det således inte har förekommit någon otrohet eller äktenskaplig försummelse från denna parts sida. När det alltså inte föreligger något yttre skäl som verkar nedbrytande på äktenskapet, kan orsaken endast sökas i den omständigheten att samlivet för den ena parten uteslutande har varit baserat på en repetition av en sedan länge döende äktenskaplig talang. Att även H-människan kan råka i äktenskapliga konflikter, beror alltså i hög grad på att äktenskapsrepetitionen främst kommer i ungdomsstadiet och, så länge den pågår där, överskuggar eller behärskar hela väsendets viljeföring. Hos en ännu längre framskriden människa kommer äktenskapsrepetitionen redan i barndomen och har då ingen särskild kraft att utveckla sexuella äktenskapliga begär eller krav. Och människan är således nästan helt fri från äktenskap, förälskelsetendenser och sexuella ägandebegär när hon når den ålder, då de normala äktenskapliga tendenserna och kraven annars börjar röra på sig i individens psyke. Hos det invigda eller kosmiskt födda väsendet har äktenskapsrepetitionen glidit så långt tillbaka, att detta väsen inte alls har utslag eller tendenser av den i sitt nuvarande liv.

Föregående

Nästa