Martinus: Livets Bog, del 5, st 1880

1880. Hos den långt utvecklade H-människan ser vi alltså den jordmänniska som har bevarat sin ursprungliga normalitet genom den sexuella polutvecklingsepoken. Hennes ordinära pol har därför hela tiden ledningen, medan den motsatta polens utveckling endast har ägt rum inom ramar eller på ett område som är den ordinära polen så underlägset, att den inte kunnat distansera denna. Individen har därför kunnat bevara sitt yttre framträdande, sitt kroppsliga utseende, sin hållning, sin gång och sitt sätt att röra sig, och även till en viss grad sitt röstläge, inom den ordinära polens ramar. Och då individen inte heller är vaket dagsmedveten i den motsatta polen, varför hans sympati inte utlöser någon sexuell dragning till det egna könet, märks denna pols framskridna verkningar hos H-människan enbart i form av detta väsens stora skapartalanger, såväl fysiska som andliga. En H-människa är alltid mycket verksam och produktiv. Vad hon än lägger handen vid får hon det att utvecklas och växa. Inget blir här försummat, inget går till spillo. Varje bagatell görs fruktbärande i väsendets skaparprocesser eller företag. Då H-människan mer eller mindre tillhör jordens mest utvecklade människor, har hon stora andliga intressen. Hon har levt ut allt som finns av trosreligiositet och kan därför omöjligt bli anhängare av dogmer, sekter eller religiösa samfund. Forskningens väg är den enda acceptabla vägen för denna människa. Hon visar sig vara den yppersta andliga forskaren och blir i bästa fall en väldig kraft som lärare, skribent och talare. Eftersom hennes framstående förmåga till medkänsla eller sympati utanför den enpoliga sexualiteten inte har någon förbindelse med hjärnan och det vakna dagsmedvetandet, och därför inte är sexuellt präglad, ger den henne en utomordentligt stor oskuldsglans eller en utstrålning lik den som präglar alla små barn, såväl inom djurvärlden som bland människorna. H-människan utstrålar i högre eller lägre grad denna atmosfär eller aura som en allt besegrande charm. Hon har utomordentligt lätt att vinna andra människor för sina idéer och planer. Men dessa den motsatta polens tillfälliga fördelar under en tidsperiod och den ur dem uppkomna manifestationsmässiga överlägsenheten skapar också många avundsmän, vilkas antipati kan övergå i ren fientlighet och förföljelse av H-människan. Liksom alla andra förgrundsgestalter blir H-människan ett omtyckt objekt för baktaleri. Men hennes höga andlighet, genialiska skaparförmåga, sympati och förmåga till medkänsla och inlevelse leder henne segerrikt genom alla besvärligheter och rakt in i den stora födelsens förgård. Här kommer hon att utan fara för urspårning få den sista lilla resten avlägsnad av den sexuella slöja som har hållit den motsatta polens sexuella funktioner utanför hennes vakna dagsmedvetande. Hon är då inte längre en H-människa, utan en I-människa, för vilken invigningens port står beredd att öppna sig. Det bör dock påpekas att H-människor av den höga andliga standard som det här till slut talas om, ännu är mycket sällsynta på jorden.

Föregående

Nästa