Martinus: Livets Bog, del 5, st 1881

1881. Den högt utvecklade H-människan glider efter hand omärkligt över till att bli en "I-människa". Detta väsen kulminerar i humant, moraliskt framträdande. Dess talang för kärlek till nästan är så helt dominerande att en urspårning här är totalt omöjlig. Väsendet kan helt enkelt inte förmå sig att under några som helst omständigheter skapa olycka, sorg eller lidande för andra väsen. Det betraktar det som något självklart att det självt bör resignera, försaka och lida, om det därigenom kan göra andra lyckliga. Detta dess humana och kärleksfulla framträdande i förbindelse med dess totala oförmåga att bli förälskat visar att detta väsen är mycket långt framme i sin sexuella polförvandling. Dess motsatta pol är nästan lika framträdande i dess psyke som dess ordinära pol. Den sista sexuella slöjan, som tidigare hindrade den motsatta polens sexuella funktioner att tränga in i det vakna dagsmedvetandet, har nu fallit. Väsendet har därmed blivit medvetet i sin motsatta pol och har nu en särskild förmåga att förnimma eller uppfatta i denna pols domän. Men tack vare sin överlägsna kärlekstalang och åtföljande humana inställning till nästan och omgivningen kommer det på inget vis att genera någon med sin speciella sexuella inställning. Dess sexuella krav kommer aldrig i något enda fall att utlösas eller uppfyllas på ett sätt som betyder obehag, sorg och lidande för någon annan. Väsendet ser det som sagt som en självklarhet att själv resignera, försaka och lida, om det råkar i situationer där detta krävs för att göra andra lyckliga. Det humana och kärleksfulla framträdandet tillsammans med den totala oförmågan att bli förälskad avslöjar just att väsendet genomfört sin totala sexuella förvandling. Dess sympatistruktur och inställning är inte längre begränsad till den ordinära polens eller det motsatta könets område. Det kan nu också vaket medvetet känna sexuellt välbefinnande genom den motsatta polens funktioner. Men dess därav framkallade sexuella krav kommer aldrig i något enda fall att uppfyllas på bekostnad av andras sexuella och materiella lycka och välbefinnande. Det avstår hellre från att få sitt sexuella begär tillfredsställt, än att det inlåter sig på sexuella företeelser av tvivelaktig karaktär. Och skulle detta väsen trots allt bli invecklat i en sexuell situation, där disharmoni, obehag och förnedring dominerar, kan man vara förvissad om att det skett under förutsättningar som varit baserade på förställning, egoistiskt insmickrande och inte helt ärligt uppfyllda löften eller hållna avtal från den andra partens sida. Sådana raffinerade sexuella hycklare finns i regel bland penningutpressare, bedragare eller kroniskt moraliskt urspårade väsen av båda könen. Dessa väsen är alla mer eller mindre virtuoser i att förställa sig så snart det rör sig om att kunna tillskansa sig materiell vinst. Ingenting är för heligt för sådana asociala eller moraliskt defekta äventyrare, inte ens våld och mord. Det kan ibland krävas en utomordentligt stor människokännedom och en andlig stabilitet för att inte falla offer för en sådan amoralisk kameleont, i synnerhet som ett sådant väsen trots sin mer eller mindre uppenbara urspårning ändå är så pass enpoligt att det alltjämt bevarar skenet av att tillhöra de så kallade sexuellt "normala" väsendena.

Föregående

Nästa