Martinus: Livets Bog, del 5, st 1882

1882. I-människan är den fullkomligaste eller mest utvecklade av de ännu oinvigda jordmänniskorna. Hon står över alla andra jordmänniskor i kärleksfull moral och sätt att vara. Hon kan helt enkelt inte nännas göra något väsen illa, vare sig djur eller människor eller ens växter. Att ett sådant väsen är vegetarian, är helt självklart. Det står högt över det juridiska rättsväsendet, dess lagar och förordningar. Om jorden uteslutande vore befolkad av I-människor, skulle rättsväsendet vara helt överflödigt, eftersom dessa människor lever och andas i en moral som är kulminerande rättfärdighet, och i sitt hjärta hyser en kärlek till nästan som enbart kan få dem att manifestera fred, glädje, lycka och välsignelse till allt och alla. På grund av deras höga utveckling i moral och kärlek är I-människorna inte medlemmar av någon som helst religiös sekt. De kan inte bindas vid dogmer som är underlägsna deras egen kärleksuppfattning eller sympatiförmåga. De har för länge sedan passerat tvivlens och materialismens alla stadier och den därmed förknippade kulminationen av lidande eller upplevelse av mörkt öde. De har en intuitiv förnimmelse av en gudoms existens, och att det således måste finnas en verklig ledning bakom universum. De känner att allt i verkligheten måste representera ett nyttigt ändamål, hur ofullkomligt eller ont det än kan te sig. Genom sin starkt utvecklade intuitiva förmåga kommer I-människan förr eller senare att börja ta emot "kosmiska glimtar", vilka ju är förelöpare eller begynnande tendenser till upplevelsen av den stora födelsen eller invigningen, som framkallar permanent kosmiskt medvetande. Då dessa väsen till sin läggning är mycket kärleksfulla och hellre själva tar på sig besvär och lidande än att andra ska tyngas av sådana företeelser, finner vi dem inte i ställningar eller positioner som man mestadels skaffar sig i kraft av vassa armbågar, hänsynslöshet och okänslighet, äregirighet och vinningslystnad, utan i stället i helt obetydliga positioner och nästan inte alls i ställningar där man måste utöva makt och tvång över underordnade väsen, tjänare och slavar. De utgör alla det slags väsen, för vilka varje överordnad ställning med maktutövning och tvång gentemot andra väsen är ett kors att bära. På samma sätt är varje annan form av synlig överordnad ställning för dessa väsen ett kors att bära. De äger alla, kort sagt, just den andliga mognad och psykiska inställning som avslöjar att invigningen eller den stora födelsen är inom synhåll, är i färd med att stiga upp över deras mentala eller andliga horisont. De är med andra ord långt framskridna aspiranter till "den stora födelsen" eller "Kristi återkomst bland molnen". Denna återkomst är ju väsendenas egen upplevelse av invigningen eller den stora födelsen och det härav skapade permanenta, vaket dagsmedvetna "kosmiska medvetandet", och betyder inte att Jesus från Nasaret ska födas i en ny fysisk kropp och därigenom återkomma till jordens fysiska plan, såsom många felaktigt tror.

Föregående

Nästa