Tillbaka till startsidan
Livets Bog, del 6
Gå tillbakaFöregående
NästaGå fram
Det ologiska uppträdandets verkningar eller slutfacit
1958. Med denna andliga invaliditet kommer så väsendets längtan efter en verklig, normal sundhet. Och med denna inställning av medvetandet i tanke och handling kommer individen tillbaka till sundheten, berikad med erfarenheter och förmågor som upprätthåller ett permanent skydd mot återfall av urspårning på detta speciella fält. Individen kan därför inte på detta speciella fält spåra ur på nytt. Nu kan han endast råka ut för urspårningar på de fält, där han ännu inte har upplevt de nödvändiga erfarenheterna vad gäller lokallogiken. Och på så vis blir individen till sist fullkomnad. Och världslogiken eller kärleken till nästan blir mer och mer till talangkärna och sätt att vara hos väsendet, till dess att det når den totala fullkomligheten. Då kan det aldrig mer basera något på en lokallogik som inte är identisk med eller passar in i världslogiken och därmed i helhetens eller medväsendenas väl och ve. Då kan väsendet endast leva för att tjäna, inte för att låta sig tjänas.
Gå tillbakaFöregående
NästaGå fram