Martinus: Livets Bog, del 6, st 1959

1959. Och med denna inställning hos varje enskilt väsen i ett samhälle kan detta samhälle bara bli paradisiskt. Alla de högsta fysiska och andliga världarna är just uppbyggda av väsen som lärt sig skapa absolut logiskt och fullkomligt. Och då all logisk skapelse endast kan vara absolut logisk genom att den är till glädje och välsignelse för levande väsen, förstår man alltså här att budet om kärlek till nästan, "Du skall älska din nästa som dig själv", är uppfyllelsen av alla lagar. Detta blir desto tydligare eftersom nästan, det vill säga varje levande väsen som vi kommer i beröring med, är ett organ i Guds mentalitet och kropp. Gud förnimmer och upplever genom dessa väsen. Genom att älska dessa "organ", genom att tjäna dem, genom att vara till glädje och välsignelse för dem, tjänar man Gud och älskar honom över alla ting. Här blir det således förståeligt att man på detta stadium är ett med Gud, ett med hans mentalitet och organism, ett med hans vilja och skaparkraft, samt att detta just är detsamma som att vara invigd, att ha kosmiskt medvetande, och att detta därför är det enda absoluta, stora ändamålet med all upplevelse av mörker och lidande. Utan denna kontrast skulle inte ett så fullkomligt och upphöjt medvetande kunna markeras.

Föregående

Nästa