Martinus: Livets Bog, del 6, st 1963

1963. I växtriket ser vi den allra första begynnande späda formen av vaket dagsmedvetet liv. Detta liv känner vi till som "aning". Växtens enda fysiska, vaket dagsmedvetna upplevelse består således enbart av att kunna ana behag och obehag, men helt oanalyserat. Den vet inte vad det är för ett behag eller obehag som den upplever. Den känner inte till någon analys av det. Men dess första reaktioner inför det är att den attraheras eller dras till en behagsupplevelse, vilket här betyder mot ljuset och värmen, medan den stöts bort från en obehagsupplevelse, det vill säga mörkret och kölden. Inom behagsupplevelsen existerar alltså de krafter som är förutsättningen för växtens fysiska livsupplevelse, och inom obehagsupplevelsen existerar alla de krafter som är dödsbringande eller verkar hämmande för växtens upplevelse på det fysiska planet. Genom dygnskretsloppet eller dagen och natten skapas växtens första svaga kontrastupplevelser. Genom dagens och nattens påverkningar får växten här alltså in de första kontrasterna i sin upplevelseförmåga. Den får upplevelse under ljusepoken (dagen) och upplevelse under mörkerepoken (natten). Medan växten under ljusepoken eller dagen, som även betyder värmeepoken, slår ut och frodas, så slår den inte ut på natten, som betyder köldepoken, utan sveper då in sig, sluter sig samman, och gör alltså ett slags motstånd mot nattkölden, mot döden eller undergången. I dessa dygnskretsloppets "årstider", dagen och natten, befordras den allra första späda formen av reinkarnation. På dagen med dess solljus och värme, som är livsbetingande krafter för växtväsendets fysiska liv, stimuleras detta liv. Dagens ljus och värme stimulerar alltså fram växtens begynnande dagsmedvetande på det fysiska planet. På natten däremot, då ljuset och värmen är hämmade och nattkölden därför dominerande, förminskas betingelserna för detta dagsmedvetna tillstånds inträngande på det materiella planet. På så vis uppstår en första begynnande rytm i väsendets livsupplevelse. Dess vakna fysiska dagsmedvetande (aningsförmågan) blir således förstärkt om dagen och försvagat om natten. Denna form av reinkarnation eller livsrytm är inte så framträdande att den kan åstadkomma en total fysisk medvetslöshet, det vill säga ett totalt avskiljande från växtorganismen av väsendets jag och övermedvetande, så att organismen dör. Livsupplevelsen blir alltså genom nattens hämmande inverkan inte avbruten, utan endast i viss grad försvagad. Eftersom växtens livsupplevelse tvärtom blir förstärkt i dagens ljus och värme, formar sig dess livsupplevelse därigenom som ett mellan forcering och hämning växlande tillstånd. Varje dygn förs väsendet av naturen in i ett starkt upplevelsetillstånd som följs av ett svagt upplevelsetillstånd. Detta svaga upplevelsetillstånd är alltså inte liktydigt med den fysiska döden, utan utgör i stället den första formen av den normala medvetslöshet som vi kallar "sömn". Vi ser i växtens av nattkölden frambringade sammandragning av blombladen den första svaga formen av sömn. Detta växtens växlande medvetandetillstånd är reinkarnation eller liv och död i dess första späda början. Här ser vi alltså hur Gud genom naturen ger det levande väsendet förmåga att vara vaket och att sova.

Föregående

Nästa