Martinus: Livets Bog, del 6, st 1966

1966. Där årskretsloppet framträder med sina årstider i full kontrast mot varandra, skapar det en större kulmination av ljus och en motsvarande större kulmination av mörker. Med sitt vintertillstånd, som här inte enbart är ett dygnstillstånd, utan i stället utgör en tidsperiod av många dygn, avlägsnar det genom sin dödsbringande vinterköld i värsta fall alla förutsättningar för växtens yttre fysiska livsutveckling. Därigenom uppstår under denna period ett tillstånd, inom vilket allt yttre ömtåligt liv hos växten verkligen "dör". Och här ser vi den första begynnande formen av fysisk "död". Vi ser hur bladet vissnar, faller av trädet eller växten och går sin förruttnelse eller upplösning till mötes. Trädet står där med sin stam och sina bladlösa grenar, som till synes är "döda". Växtens dagsmedvetande på det fysiska planet är därmed borta. Den kan i detta tillstånd inte ana behag eller obehag. Dess vakna liv i detta tillstånd är nu helt på det andliga planet. Men tack vare kretsloppsprincipen kommer sedan den livgivande våren, följd av sommaren, med sol, ljus och värme. Och genom denna Guds inblåsning av liv börjar krafterna i det halvdöda trädets rötter, stammar och grenar att framträda. Inkarnationen av nytt liv börjar uppenbara sig i form av nya skott, nya löv, nya knoppar. Blommor och frukter blir efter hand resultatet. Och vad är det då vi här har bevittnat? Vi har sett hela reinkarnationsprincipen uppenbarad för oss livs levande som ett påtagligt faktum, hundraprocentigt tillgängligt för fysiska sinnen, helt utanför högre kosmiskt medvetande. Vi har sett ett träd i full blomning och med frukt och löv, vilket alltsammans vid en given tidpunkt föll av trädet för att gå död eller upplösning till mötes, liksom vi har sett att livet återigen inkarnerade i trädets bladlösa stam och grenar. Vi har bevittnat att växtjagets yttre liv skiftar från en form av livlöshet till liv och åter till livlöshet osv. Vi har sett att en del av dess liv under varje årskretslopp måste inkarnera i nya friska organismdelar, nya skott, blad och stjälkar, nya blommor och frukter, som åter måste dö, vissna och gå sin upplösning till mötes, liksom djurens och människornas fysiska organismer. Skillnaden är blott den, att medan utväxlingen av fysisk materia hos växtväsendet endast är partiell, är den hos djuret och människan däremot total. Här är det hela den fysiska organismen som går förlorad och måste utskiftas. Men detta förändrar inte principen. Det visar bara att denna princip är långt mer utvecklad hos djur och människor och här har nått sin kulmination, medan den hos växtväsendet endast är i vardande.

Föregående

Nästa