Hur reinkarnationen har blivit en suverän och frigjord inre talang hos det animaliska väsendet
1967. Att det verkligen är reinkarnationsprincipen det här rör sig om hos växtväsendet, blir ett faktum genom att ingenting av den fysiska organismen går förlorat under sömnen.Här sker inte någon utskiftning av lemmar eller organ.Växten vecklar bara ihop sina blommor i nattkylan.Denna process sker så att säga enbart genom yttre påverkan.Något liknande är fallet med den partiella reinkarnationen hos växtväsendet.Men denna permanenta partiella reinkarnation hos växten, denna ständiga återupplevelse av samma princip, måste ovillkorligen skapa utveckling och därmed utvidgning av upplevelsen.Så småningom utvecklas därför i väsendet ett inre vanemedvetande, vilket efter hand skapar ett inre organiskt tillstånd, som fullständigt byggs upp och baseras på denna upprepningsprincip.Detta organiska tillstånd får sitt säte i talangkärnor, från vilka organismen inifrån byggs upp mer och mer av denna återfödelsetalang.På samma sätt har syn, hörsel, lukt, smak och övriga sinnen blivit till.Även dessa har från början skapats genom yttre påverkan.Ljuset har genom sin påverkan på väsendet så småningom skapat synorganen, liksom ljudet på samma sätt efter hand har skapat hörselorganen.På samma sätt har alla övriga sinnen blivit till.Medan reinkarnationsprincipen genom dygnskretsloppet ännu endast regleras genom en yttre påverkan och endast kan framkalla ett sömntillstånd, sätter däremot årskretsloppets vinter och sommar sin långt starkare prägel på väsendet och åstadkommer hos detta en utveckling av talangkärnor för reinkarnation.På så sätt blir reinkarnationen till sist något som i själva väsendet utlöses helt utanför de yttre påverkningarna i form av vinter och sommar i årskretsloppet.Det är detta som är fallet med djur och människor eller de animaliska väsendena.De föds och dör likaväl i årskretsloppets sommar som i dess vinter.Vi ser att reinkarnationsförmågan hos det animaliska väsendet har utvecklats så att den inte bara blivit suverän och oberoende av de yttre förhållandena, utan även blivit fullständig.