Martinus: Livets Bog, del 6, st 1971

1971. Att denna yttre påverkan på det levande väsendet från naturens sida har kunnat ske i förbindelse med väsendets inre, på så vis att väsendet här har kunnat skapa sig en talang och därmed ett organ för en permanent lagbunden automatisk reinkarnation, beror naturligtvis också på väsendets polkonstellation. Vi vet från tidigare analyser hur denna i växtriket förändrar det ursprungliga och ännu i övervägande grad andliga och tvåpoliga väsendet till ett begynnande enpoligt väsen. Vi ser således att det hos somliga väsen är den feminina polen som stagnerar, varigenom den maskulina polen hos samma väsen tar ledningen och skapar grunden för väsendets vidare inveckling i den fysiska materien till ett kulminerande hankönsväsen, medan motsatsen är fallet hos andra väsen. Där är det den maskulina polen som stagnerar, varigenom den feminina polen i väsendet blir den ledande och fundamentet för väsendets vidare inveckling i den materiella eller fysiska materien som ett honkönsväsen. Det är denna process som i Bibeln är symboliserad i berättelsen om "skapelsen av Eva". Vi har likaså genom tidigare analyser blivit förtrogna med att denna förvandling av väsendet bildar den absolut fasta grunden för skapandet av medvetande och därmed av livsupplevelseförmågans förnyelse. Om denna polförvandling inte existerade, skulle all livsupplevelse vara en omöjlighet, och en evig död vara den härskande faktorn, där nu livsupplevelsens mångfald ställer alla levande väsen ansikte mot ansikte med Gud.

Föregående

Nästa