Martinus: Livets Bog, del 6, st 1972

1972. Med polförvandlingen utlöses kontrastprincipen, väsendets möjlighet att uppleva ljus och mörker på livets alla områden. Utan ljus skulle mörkret inte kunna markeras, och utan mörker skulle ljuset inte kunna markeras, och utan markering kan över huvud taget ingenting upplevas eller skapas. De andliga väsendena, som degenererat från ett tidigare spiralkretslopps högsta andliga tillvaroplan, får således genom polförvandlingsprincipen eller den högsta elden tillgång till ett nytt skapande av medvetande, en begynnande ny livsupplevelse. Då väsendet genom sin sexuella polförvandling omskapas till ett enpoligt väsen som endast genom ett därtill särskilt anpassat motsatt väsen (det motsatta könet) kan uppnå sin högsta livsförnimmelse, varför en samlevnad eller förbindelse med ett sådant väsen blir en livsbetingelse, måste detta nödvändigtvis hos det förstnämnda väsendet skapa en favoriseringstendens gentemot det motsatta könets väsen. Men då väsendet också ska leva sida vid sida med väsen av sitt eget kön, och dessa väsen till följd av enpoligheten inte kan vara av samma betydelse för väsendet som det motsatta könets väsen, kan det inte i samma grad favorisera eller av hjärtat vara till glädje för dessa väsen. Och genom enpoligheten införs alltså i väsendets medvetandeområde två slags väsen, nämligen dess eget kön, som inte utgör någon organisk livsbetingelse för väsendet, och det motsatta könet, som just är en organisk livsbetingelse. Med enpoligheten har väsendet alltså kommit i en situation, där dess dagliga liv försiggår bland väsen som det inte kan älska (dess eget kön), samt väsen som det är organiskt byggt för att kunna älska (det motsatta könet). Vi ser här ett tillvaroplan, där lagen om kärlek till nästan, "Du skall älska din nästa som dig själv", blir allt omöjligare att uppfylla i den mån som skapelsen av Eva eller enpoligheten tilltar. Man förstår således varför skapelsen av Eva har satts i samband med syndafallet. Med enpoligheten uppstod alltså förmågan att föredra det motsatta könets väsen framför det egna könets väsen. Detta åter betyder: förmågan att känna sympati och antipati.

Föregående

Nästa