Martinus: Livets Bog, del 6, st 1975

1975. Vi har nu nått så långt fram i vårt studium av livet, att vi utrustats med de olika nödvändiga förkunskaperna för att med vår intellektualitets vingar kunna börja en resa genom "Guds rike". Vi ska färdas in i zoner och sfärer så strålande ljusa och geniala i kulminerande kärlek, och in i motsvarande sfärer så mörka, att ingen jordisk fantasi tillnärmelsevis kan nå de höjder i föreställningar om gudomlig allmakt och visdom i skapar- och livsupplevelsekonst som här ska uppenbaras för oss. Vi kommer att resa genom årtusenden och åter årtusenden inom bråkdelar av sekunder och där få tillfälle att tillsammans med Gudomen inte blott se att en dag för Herren är som tusen år, utan även uppleva som ett faktum att samma upplevelse utanför tid och rum eller i själva det eviga kosmos också gäller varje annat levande väsen, och därmed även oss själva. Med Gud i vårt eget inre, och som varande ett med Gud i alla yttre företeelser, ska vi alltså fria från faror resa genom alla livszoner eller de många boningarna i Faderns hus. Överallt kommer kärlekens strålar att lysa för oss och skydda oss, vilken zon eller vilken sfär vi än färdas igenom. Vi kommer överallt att befinna oss i strålflödet från Guds ansikte, och i detta intellektualitetens och kärlekens allt genomträngande sken få bevittna att "allt är mycket gott". Vi ska nu i detta vårt intima förhållande till vår evige Fader börja vandringen genom hans eviga, fysiska och andliga världar. Vi ska färdas genom universum eller världsalltet, genom såväl mikrokosmos och makrokosmos som mellankosmos, och därigenom bli förtrogna med områdena i detta vårt kosmiska eller gudomliga och eviga hem. Vår utgångspunkt är den nuvarande fysiska värld som vi lever i. Och härifrån ska vi fortsätta att resa och resa, tills vi färdats genom tiden, rummet och evigheten och åter är tillbaka vid vår fysiska utgångspunkt.

Föregående

Nästa