Martinus: Livets Bog, del 6, st 1978

1978. I absolut mening existerar således inte den fasta materien, ja, i sig själv är den kosmiskt sett en omöjlighet. Med tillräcklig intellektuell och intuitiv kraft kan vi alltså genomtränga all fasthet och se den som materiemässigt tomrum. Fastheten var alltså en illusion, men illusionen kan vi inte ta bort. Den representerar det faktum att något overkligt kan bringas att förnimmas som verkligt. Granit och marmor, platina och andra fasta ämnen, är upplevda fakta och är därför nog så realistiska utifrån det förnimmelsefält som de upplevs igenom. Men hur kommer det sig då att man kan uppleva massiva, fasta och ogenomträngliga ämnen som påtagliga fakta, när dessa fasta ämnen veterligen i sig själva bara är tomrum? Ja, blir inte förnimmelsen av alla andra slags ämnen, de mindre fasta eller helt porösa ämnena, också en illusion? De måste också med nödvändighet i sig själva vara tomrum. Ja, hela sommardagens under, de många scenerierna och skönhetsuppenbarelserna, är således också bara en fråga om materier av olika täthet. När vi betraktar sommardagens överväldigande scenerier med dess tusentals smekningar av sinnet och därmed av livet och sättet att vara, skådar vi likaså, kosmiskt sett, bara in i en värld av tomrum. Tomrummet är alltså det absoluta kosmiska facit bakom allt förnimmande. Tomrummet är alltså ett evigt faktum. Tomrummet är inte någon illusion. Men allt som visar sig som något annat än tomrum är alltså illusion.

Föregående

Nästa