Martinus: Livets Bog, del 6, st 1982

1982. Här i Guds mottagningsrum befinner vi oss alltså i "Faderns hus", där det, som Kristus säger, "finns många rum". Vad förstår man då i verkligheten med "Faderns hus"? Faderns hus är detsamma som "livets tempel". "Livets tempel" i sin tur är det högsta symboliska uttrycket för hela universum med alla dess levande väsen och former av liv och manifestationer. Universum är livets boning. I universum eller världsalltet existerar allt som finns till. Men då världsalltet är Guds eviga organism, genom vilken Guds jag och medvetande manifesterar sig, blir således allt som rör sig här Guds manifestationer. Då dessa manifestationer endast kan befordras genom levande väsen, blir därmed alla levande väsen i universum Guds organ eller redskap för utlösning av hans manifestation och vilja. Att vi således är Guds redskap och organ för hans medvetande och manifestation, är många av väsendena inte medvetna om, medan andra väsen är mycket starkt vaket dagsmedvetna i denna sin identitet. Det är i kraft av denna identitet som de har fått namnet "gudasöner". Eftersom en medvetandefunktion endast kan existera till följd av omväxlande verksamhet och vila, vid sidan om livets andra kontraster – ljus och mörker, gott och ont, liv och död – förstår vi att Guds medvetande också måste framträda i arbete och vila. Men då Guds arbete befordras genom hans organ, de levande väsendena, måste hans medvetande indelas i två slag av levande väsen: en arbetande part och en vilande part. Naturligtvis utgör inte den arbetande parten ständigt den arbetande parten, och den vilande parten inte heller ständigt den vilande. Arbete och vila är alltså två stora, evigt växlande principer, som indelar de levande väsendenas eviga tillvaro i två likaså evigt växlande epoker. De levande väsendena får således en epok då deras tillvaro så att säga är döden, och en epok då deras tillvaro är livet. Vi känner till dessa epoker i det kosmiska spiralkretsloppets form med dess sex riken och "årstiderna": vinter och sommar, vår och höst. Vi behöver inte här fördjupa oss mer i dessa principer, eftersom vi redan är förtrogna med dem från tidigare analyser i Livets Bog. Här ska vi bara se denna de levande väsendenas kosmiska kretsloppsvandring och förhållande till Gudomen som ett mer levande och mer intimt uttryck för ett far och son-förhållande än vad vi tidigare gjort. Vi ska nu betrakta universum som Guds boning eller som "Faderns hus". Detta hus blir vårt livs tempel. I detta tempel lever vi, rör oss och är till. Men de levande väsendena befinner sig inte alla i samma rum i Faderns hus. "I min Faders hus finns många rum", säger Kristus. Detta hus eller livets tempel symboliserades hos israeliterna av "tabernaklet". Detta var ett slags fälttempel under deras vandring i öknen. Senare fick det som Salomos tempel i Jerusalem en mer pompös utformning med silver- och guldbeklädnad. Detta tempel var indelat i fyra delar. Först var det "förgården", dit alla, även hedningarna, hade tillträde. I förgården fanns det en "inre förgård", dit endast judarna fick komma. Därefter kom "det heliga", där prästerna höll till och hade sin domän. Efter "det heliga" kom det intimaste rummet i helgedomen, nämligen "det allra heligaste" med "förbundsarken". Hit in fick endast översteprästen komma.

Föregående

Nästa