Martinus: Livets Bog, del 6, st 1983

1983. Ovanstående är en strålande symbolik för Faderns hus. Och vi ska också här begagna oss av den indelning som detta hus hade i form av tabernaklet. Vi befinner oss redan i "den inre förgården", dit endast judarna fick komma. Det var den vi betecknade som Guds mottagningsrum. Och det var atmosfären härifrån vi upplevde som sommardagens gudomliga, livgivande ljusflöde. I kosmisk bemärkelse är "judarna" symbolen eller uttrycket för "Guds utvalda folk". Med "Guds utvalda folk" ska här förstås de väsen som har passerat den religiösa trosdomänen, mörkerzonen, väsen, hos vilka krig och materialism för länge sedan är utlevda stadier och vilka enbart lever för att finna Gud som ett absolut realistiskt faktum. Alla väsen i hela världen som i dag inte vill ha något med krig att göra och som inte vill vara med om att mörda och dräpa andra väsen, utan söker sig fram mot den andliga vetenskapen, mot kosmiskt medvetande eller kosmisk kunskap etc., representerar alltså det som i kosmisk bemärkelse döljer sig under begreppet "judar", helt oberoende av om de är judar av fysisk födsel och härkomst eller ej. Begreppet "judar" betyder alltså här något helt annat och mer upphöjt än ett nationalitetsbegrepp. Det betecknar "Guds utvalda folk", alltså de väsen vilka, såsom vi just nämnt, söker sig mot Gudomen, humaniteten eller kärleken till nästan, mot visdomen eller den heliga anden, och som därmed börjar tillägna sig Kristi väsensart, eller "de ättlingar genom vilka alla släkten på jorden skall bli välsignade". Liksom Kristus föddes bland judafolket, så är kristusmentaliteten nu på väg att födas hos det nämnda "utvalda folket". Det är dessa människor som befolkar "den inre förgården" eller Guds "mottagningsrum". De står i tur att uppleva sin egen gudomliga härkomst som gudasöner, som evigt odödliga väsen, ja, att bli ett med Fadern. De är alla aspiranter till upplevelsen av "Kristi återkomst", det vill säga "den stora födelsen".

Föregående

Nästa