1987. Alla andliga forskare som tillägnar sig och praktiserar den verkliga andliga vetenskapen eller världsbildens eviga analyser, synliga som fakta genom förståndets ljus, och gör detta vetande till fundament för sitt dagliga liv, de lever i eller är besjälade av "hjälparen, den heliga anden", som av Kristus förebådades som världens frälsning.Denna "hjälpare, den heliga anden" är just livets eller tillvarons allra högsta vetande.Men detta vetande kunde inte helt accepteras på Jesu tid, eftersom man under mänsklighetens tidigare utvecklingsepoker huvudsakligen kunde ta emot de stora sanningarna eller det högsta vetandet enbart med känslan – inte med intelligensen.Följaktligen krävde man inte alls någon intellektuell utredning av de eviga fakta, utan levde helt tryggt på auktoritetstro.När profeterna eller någon annan, som ansågs veta besked, förkunnade en viss tankeinriktning som moral, var detta tillräckligt.Man accepterade den givna formen av moral och följde den, även om man rent intelligensmässigt inte alls förstod den.Därför måste Kristus förebåda "hjälparen, den heliga anden" som senare tiders världsåterlösning, eftersom han visste att människorna då skulle ha förmåga att förstå den eviga sanningens analyser intellektuellt och därför inte längre skulle kunna tillfredsställas känslomässigt med hjälp av auktoritetstro.För sådana väsen betyder auktoriteter ingenting, medan den eviga sanningen, framförd eller uppenbarad som förståndsmässiga analyser, betyder allt.De önskar sanningen som vetande, inte som tro.Och det är dessa väsen som i dag är mottagliga för den eviga sanningens vetenskapliga fakta och som kommer att förverkliga 1900-talets världsåterlösning i det intellektuella, rena och praktiska sätt att vara som heter "kärlek till nästan".Dessa väsen är alltså det verkliga livets sanna präster.Den heliga anden eller den andliga vetenskapen, livet som Guds avbild, är för dem det allt besegrande, det helt avgörande, det primära i deras vakna dagsmedvetande.