Martinus: Livets Bog, del 6, st 1997

1997. Men innan vi färdas vidare på vår resa genom Guds sköna världar, och innan vi vågar beträda "det allra heligaste" i Guds rike, är det nödvändigt att vi stannar upp lite för att underrätta oss om vilka betingelser som absolut måste uppfyllas för att man ska få tillträde dit. Vi vet att det i tabernaklet, och senare i Salomos tempel, var livsfarligt att beträda det allra heligaste. Hit fick endast översteprästen komma. Vi vet att förbundsarken var beskyddad av änglavingar som hade en dräpande inverkan på alla oinvigda. Att denna dräpande kraft var elektricitet och att översteprästerna var skyddade mot denna kraft, eftersom deras dräkt var isolerad mot elektriciteten, förändrar inte saken. Att man då kallade elektriciteten för "Guds kraft" eller "Guds ande", och att denna kraft strålade så mycket just under invigningen av Salomos tempel, att man måste avbryta gudstjänsten, ändrar heller inte principen. Templet var laddat med en mystisk kraft som man inte hade något annat namn för än just "Guds kraft" eller "Guds ande". Att vi i dag kallar denna kraft "elektricitet", säger oss absolut ingenting om själva kraftens natur. Vi har fått lära oss i skolan, att när två plattor av olika metaller berör varandra, uppstår elektricitet. Men vad elektriciteten är, vet den materialistiska vetenskapen alltså inte. Men den andliga vetenskapen vet att den just är jordens livskraft, således en makrokosmisk livskraft. Den är alltså inte en död, utan en levande organisk kraft i vårt eget makroväsen. Det är därför helt berättigat att kalla denna kraft för "Guds kraft" eller "Guds ande".

Föregående

Nästa