Martinus: Livets Bog, del 6, st 2005

2005. Vilka människor är det företrädesvis som söker konstlade vägar till invigning? Det är människor som hyser stor äregirighet och fåfänga, vilket yttrar sig i ett mycket starkt begär att vara andra människor överlägsna, men som i sin strävan efter detta inte kunnat nå sina önskningars mål på det rent materiella planet. För detta var de nämligen inte tillräckligt mogna. Och i sin besvikelse över det söker de ofta få den otillfredsställda fåfängan tillfredsställd på det andliga eller religiösa området. De önskar alltså här spela en roll, göra sig gällande på ett överlägset sätt, men utan att i verkligheten hysa den absoluta osjälviskhet eller den grad av kärlek till nästan som är den absolut enda vägen till invigning eller andlig storhet. Det är således inte så mycket sitt moraliska begär som det är sin fåfänga de söker tillfredsställa. Därför söker de sig mycket ofta till andliga rörelser för att där spela en roll. De söker sig till mystiska upplevelseformer, spiritism och "ockulta" skolor. De vill gärna tillägna sig klärvoajanta och andra psykiska förmågor, förmågor som i själva verket hör gångna tider och primitiva utvecklingsstadier till och som därför nu hos allmänheten för länge sedan har blivit till intetsägande rudiment. De arbetar med pendelsvängning, automatskrift, transtalande och hypnos. De söker sig till yogaskolor och mystiker och hoppas därigenom kunna uppnå "invigning". Mycket gott kan naturligtvis läras inom sådana företeelser, helt bortsett från den oerhörda risk för andlig urspårning som man här utsätts för, men den verkliga fullkomningen, vilken för med sig den absolut organiska invigningen eller den stora födelsen till kosmiskt medvetande, är lika omöjlig att uppnå här som det är omöjligt för ett litet barn att plötsligt bli en vuxen människa.

Föregående

Nästa