Martinus: Livets Bog, del 6, st 2097

2097. Den hänförde gudasonen lyssnade vidare till den Allsmäktiges röst: "Genom föränderligheten ombildas rörelsen till ett annat slag av rörelse, vilken i sin tur förvandlas till en ny rörelse, som återigen förvandlas, och så fortsätter det. Det är denna rörelseförändring som vi kallar 'skapelse'. Varje sådan rörelseförvandling har alltså en början och ett slut, liksom den också måste ha en plats. Därigenom uppstår tid och rum. Men eftersom förvandlingen är detsamma som tankefunktion, begär- och viljeutlösning, och därmed avslöjar ett upphov – vem kan då detta upphov vara annat än ditt och mitt jag? Vad skulle annars sätta i gång förvandlingen? Rörelsen, det vill säga tanke-, begär- och viljeutlösning, kan endast existera i kraft av ett upphov. Därmed ser du hur vi, du och jag, i kraft av vårt jagelement är det primära i tillvaron. Utan dig och mig skulle det inte finnas någon tillvaro, något världsallt, några solsystem eller vintergator, några klot eller planeter, några organismer, några djur eller växter, ja, inte en enda manifestation skulle existera, och således vore livsupplevelsen därmed en omöjlighet. Nu ser du här på livets tinnar, höjd över tid och rum, hur du är ett med mig, ett med allmakten, allvisdomen och allskapelsen. Du har sett hur vi skapar tiden och rummet, hur vi skapar former och ting, allt genom vårt vetande, allt genom vår viljas makt, allt genom vårt begär och vår önskan."

Föregående

Nästa