2136. Även en högt utvecklad jordisk människa kan stundom plågas av svåra sjukdomar, trots att hon i själva verket visar ett stort humant intresse och stor kärlek till sina medmänniskor. En sådan situation kan ibland hos dessa människor skapa tvivel på ödeslagens rättvisa. Men detta förhållande, att godhjärtade och kärleksfulla människor råkar ut för svåra kroppsliga lidanden, är inte något som helst bevis för att ödeslagen inte är rättvis. Som vi redan tidigare har berört, räcker det inte att människorna har utvecklats till att vara kärleksfulla och hjälpsamma mot medmänniskorna och eventuellt även visar stor kärlek och hjälpsamhet mot djuren, ja, till och med har blivit vegetarianer, därför att de inte nänns att dräpa djuren. Denna form av kärlek kan omöjligt garantera immunitet mot inre organiska eller kroppsliga lidanden. Den kan endast garantera medmänniskornas och djurens återgäldande av den kärlek som visats dem. Då denna kärleksfulla eller humana inställning endast är riktad mot medväsendena i mellankosmos, alltså huvudsakligen människorna och djuren, kan återgäldandet av den naturligtvis endast komma från dessa väsen. Och här står vi inför ett återgäldningsområde som vi kan kalla "det mellankosmiska ödet".