2145. Medan människorna inte känner till de psykiska krafternas analys som "ande" särskilt mycket, är de däremot på ett visst område förtrogna med dessa krafter i form av "elektricitet", nämligen på det område som utgör den makrokosmiska elektriciteten. Denna kännedom äger de emellertid utan att veta, att elektriciteten i fråga är makrokosmisk ande. De tror att elektricitet är en rent fysisk kraft, eftersom de till en viss grad kan mäta den, liksom de kan mäta de fysiska materierna eller ämnena. Men detta ändrar ingenting i dess kosmiska analys som makrokosmisk ande. Den utgör jordklotets medvetandekraft och hör ihop med detta väsens psykiska struktur. Den är alltså en psykisk kraft från ett över människornas spiralkretslopp liggande spiralkretslopp, i vilket jordklotet som levande väsen befinner sig. Det är självklart att detta makroväsens psykiska kraft måste stå i proportion till det gigantiska format som dess organism och medvetande har i förhållande till ett mellankosmiskt väsens psyke, till exempel en människas. Att den som elektrisk kraft måste vara miljoner gånger starkare än de mellankosmiska väsendenas psykiska kraft, och därför i obunden form måste vara av direkt dräpande natur för dessa väsen, är också självklart. Liksom människorna till en viss grad kan laborera med makroväsendets fysiska materia för att därmed upprätthålla sitt fysiska liv, tillverka redskap, bygga hus, fabriker och maskiner, liksom de kan så och skörda och på andra sätt utvinna föda ur denna materia, så kan de även till en viss grad laborera med makroväsendets psykiska kraft. Det är, som tidigare nämnts, denna kraft som de kunnat ta i bruk genom elektriska kraftmaskiner. Det är samma kraft som lyser i elektriska glödlampor, röntgenapparater, neonrör och televisionsapparater, liksom den också vibrerar i radio, radar och elektroniska apparater. Det är också denna kraft som människorna lärt sig utlösa i form av atom- och vätebomber och dylikt. Och hur skulle de mellankosmiska väsendena – växter, djur och människor – kunna upprätthålla sitt fysiska liv, om de inte befann sig just i ett makroväsens organism? Hur skulle alla de materier – vatten, luft, värme, föda osv. – som är livsbetingelser för det fysiska livet, kunna bli till, ifall det klot, den natur och den kraft de lever i inte var just en levande organism? Hur skulle till exempel alla de mikroväsen som befinner sig i vår egen organism och som är en livsbetingelse för vårt fysiska liv, kunna existera, ifall de inte på samma sätt levde i vår eller en liknande för dem makrokosmisk organism och med hjälp av denna organisms materier kunde uppfylla de betingelser, utan vilka deras fysiska liv vore en omöjlighet? Hur skulle alla de funktioner, av vilka de olika livsbetingande materierna är resultat, kunna bli till, ifall de inte ägde rum i en levande organism? Hur skulle en levande organism kunna existera annat än på basis av ett ömsesidigt livsbetingande samarbete mellan dess egna och dess mikroväsens funktioner? Hur skulle ett makroväsen kunna existera och få de för sitt fysiska liv nödvändiga fysiska materierna annat än genom att vara ett mikroväsen i ett makroväsen, på samma sätt som mikroväsendena i dess egen organism? Att kloten, solsystemen och vintergatorna inte är döda materieanhopningar, blir ett faktum inte bara genom deras logiska eller planmässiga funktioner, som åstadkommer livets existens på det fysiska planet, utan också genom att de över huvud taget är i rörelse. Den första orsaken till varje fysisk rörelse kan endast utgöras av psykisk kraft eller ande som genomtränger den fysiska materien i fråga. Det är denna närvaro av ande eller psykisk kraft bakom varje rörelse som gör denna till livets främsta kännetecken. Då det således är psykisk kraft eller ande, vilket återigen är detsamma som medvetande, bakom vintergatornas, solarnas och klotens existens och rörelse, är det inte så märkligt att de kan uppfylla just de betingelser som måste uppfyllas för att de olika fysiska livsformerna inom deras områden ska kunna manifestera sig. Är det inte samma princip som ligger till grund för skapandet av livsmöjligheterna för mikroväsendena i vår egen organism? Om det inte bakom denna fanns psykisk kraft eller ande, hur skulle det normala mikrolivet då få livsmöjlighet i den? Tillhör inte de skapande processerna i naturen utanför vår organism en lika logiskt organiserad arbetande struktur som strukturen inuti denna organism? Är inte naturen utanför organismen lika ändamålsenlig och lagbunden som naturen inuti den? Och är det inte just denna logiska lagbundenhet som är det bestämmande fundamentet för allt liv? Men hur skulle något kunna vara logiskt eller ändamålsenligt utan att vara uttryck för tanke, medvetande eller psyke?