2152. Som bekant, är det levande väsendets fysiska organism en kombination av organ. Dessa är var för sig endast uppbyggda till att kunna utföra en process som, tillsammans med de övriga organens processer, uppfyller just de betingelser, genom vilka fysisk materia kan byggas upp och fås att fungera som en levande organism. Denna åter är detsamma som ett redskap för manifestation eller tillkännagivande av liv. Genom de nämnda organens verksamhet kan vi bevittna tekniska, kemiska, optiska, elektriska, automatiska och viljestyrda funktioner precis som i en högmodern materiell fabriksanläggning. Vi ser att organismen sätts i rörelse av en osynlig makt. Den kan fås att stå och gå, liksom den kan fås att laborera med fysiska materier. Den kan fås att bryta ned och bygga upp fysiska företeelser och utför därmed logiska skapelseprocesser, som i sin högsta eller fullkomligaste form alltid är till glädje och välsignelse för levande väsen. Men för att kunna fås att utföra dessa skapelser eller manifestationer har den, som nämnts, en genial inre teknisk-kemisk struktur. Den har i sitt högsta framträdande en pumpanläggning, nämligen hjärtregionen som befordrar blodomloppet, liksom lungorna också är en mekanisk anläggning som ombesörjer andningen. Vidare har organismen kemiska avdelningar. Med hjälp av tuggverktygen och matsmältningsorganen kan den fås att av vissa fysiska materier utvinna de näringsämnen som är nödvändiga för att upprätthålla den. Genom njurar, lever och andra organ utför den också livsviktiga processer, liksom den också har ett kloaksystem och avdelningar för reparation av skador eller åverkan på dess eget område. Vidare är organismens ögon och synförmåga ingenting mindre än en optisk anläggning, en avdelning för att fånga upp och laborera med ljus och färger. På samma sätt är dess öron och hörselförmåga en avdelning för att uppfånga och laborera med ljud eller ljudvågor. Tack vare denna tekniska anläggning kan röst, tal, sång och musik manifesteras. Därefter kommer vi till organismens förnämsta avdelning, nämligen den psykiska eller elektriska, som i sin tur har många underavdelningar. De tekniska anläggningarna för denna avdelning är hjärnan och nervsystemet samt sympatianlagen, till vilka också de sexuella organen hör. Genom detta system förbinds organismen med ande, vilken som nämnts i detta fall är detsamma som "mellankosmisk elektricitet". Denna elektricitet utgör organismens helt dominerande drivkraft. Den elektriska avdelningen inbegriper mellankosmiska finanläggningar, genom vilka tanke- och viljeimpulser samt impulser för den kroppsliga automatiken överförs till organismen som livsyttringar för omgivningen. På samma sätt blir organismen genom dessa teknisk-elektriska anläggningar i stånd att ta emot impulser utifrån och ombilda dessa till tanke- och viljeimpulser, och därmed till medvetande och insikt för organismens ägare. Tack vare denna geniala konstruktion och uppbyggnad blir organismen det mest fullkomliga redskap för fysisk upplevelse, manifestation eller skapelse.