2153. Vår fysiska organism är således, som vi sett, ett mycket genialt redskap som är så fint och fullkomligt uppbyggt, att det i sin struktur och teknik inte överträffas av något av människor skapat materiellt, fysiskt redskap. Organismen är ingenting mindre än en helautomatisk fabrik, utrustad med apparater inte bara för teknik, kemi och automatik, utan även för elektriska anläggningar på högsta nivå, anläggningar som vida överglänser vad man för närvarande känner till på detta område, även om man tar de nyaste och modernaste elektroniska anläggningarna och dylikt i betraktande. Alla organismens funktioner befordras som nämnts enbart genom mellankosmisk elektricitet. Genom bruk av denna drivkraft, både med och utan ledningsnät, behärskas hela organismens funktion och underhåll. Och det finns ingenting alls i organismen som inte utgör ett eller annat organ, ett redskap eller en apparat för en viss automatisk eller viljestyrd funktion. Detta organ bildar tillsammans med övriga organ eller apparater den mellankosmiska elektriska, tekniska, kemiska helhetsanläggning eller det redskap som det levande väsendets fysiska organism i sig själv är. Med hjälp av detta geniala redskap kan dess upphov inverka på och ge sig till känna för sin fysiska omgivning, liksom det genom samma helhetsredskap kan uppfatta omgivningens reaktioner och tillkännagivanden. Då den fysiska organismen här alltså framträder som ett redskap, en apparat, ja, rent av som en fullständig fabriksanläggning, vilken drivs med en särskild elektrisk kraft, blir det ett faktum för den avancerade forskaren, i samma mån som han förstår detta, att det levande väsendet inte är identiskt med sin fysiska organism. Denna organisms tillblivelse och undergång är således inte detsamma som väsendets tillblivelse och undergång. Men då organismen, från en viss synpunkt sett, helt enkelt bara är ett redskap, en apparatanläggning för laborerande med fysisk materia, är det klart att detta laborerande, vilket i sig självt är detsamma som den fysiska livsformen, står och faller med apparatanläggningen eller den fysiska organismen. Men detta är i verkligheten en allmängiltig princip, vilken, som vi sett, likaväl gäller för redskap eller apparater uppbyggda av levande materier som för redskap eller apparater uppbyggda av döda materier. Om en människas redskap eller apparat för ett visst fysiskt ändamål, till exempel en flygmaskin, blir skadat eller krossat, kan det inte längre användas, flygmaskinen kan inte flyga. Om en elektrisk lampa kortsluts, kan den inte lysa. Om en elektrisk motor kortsluts, kan den inte heller användas. I alla apparater och redskap, där elektriciteten är den drivande kraften, kan kortslutningar uppstå. Och dessa apparater kan inte fungera förrän de åter gjorts användbara.
      Eftersom det levande väsendets fysiska organism, som nämnts, är en elektrisk anläggning, kan naturligtvis även den råka ut för kortslutning. Då denna organism är en kombination av många olika apparater (organ), som var och en drivs med elektrisk kraft, kan naturligtvis en enskild apparat drabbas av kortslutning utan att de övriga berörs. Därigenom kan det uppstå lokala kortslutningar i organismen. I bästa fall betyder detta inte att hela organismens funktion stannar. Sådana lokala kortslutningar känner människorna inte till. Endast deras verkningar känner man. Dessa verkningar utgörs av allt som hör till begreppet "sjukdomar". Alla sjukdomar är i sin innersta analys, som vi här ska se, mellankosmiska elektriska kortslutningar, oavsett hur de yttrar sig på den för fysiska sinnen iakttagbara ytan och helt oberoende av vilka namn eller beteckningar de här har fått.