2402. Hur skapas då en sådan högre livsepok, där väsendena kommer att älska sin nästa som sig själva och i kraft av denna kärlek når livsupplevelsens kulmination? Genom tidigare analyser här i Livets Bog har vi tagit del av grundanalyserna för livsupplevelsens passage genom mörkrets och ljusets kulminationer. Vi vet således att det levande väsendets eviga struktur består av ett namnlöst "något" eller dess eviga "jag", dess eviga skaparprincip samt dess eviga organismprincip. Vi vet likaså att dessa tre principer bildar den oskiljbara enhet som utgör det vi upplever som "det levande väsendet". Ett levande väsen måste nämligen ovillkorligen bestå av ett jag eller ett "något" som kan uppleva och skapa, vilket åter betyder: kan uppleva omgivningen och likaså ge sig till känna för omgivningen och därigenom befordra den kombination av energi och rörelse eller vibration som förnims som "upplevelsen av livet". Men detta det levande väsendets tillkännagivande för och dess upplevelse av omgivningen befordras och regleras även av en evig princip. Denna eviga princip känner vi från tidigare analyser till som "den högsta elden". Principen befordras genom ett organsystem som vi känner till som "sympatianlagen", och vars funktion huvudsakligen endast är känd som det levande väsendets parnings- eller könsdrift. Det är också dessa anlag som förorsakar väsendenas framträdande som "hankönsväsen" och "honkönsväsen".