Martinus: Livets Bog, del 7, st 2405, punkt 0

2405. Men polförvandlingen avstannar inte här, och därför kan inget kulminerande hankönsväsen eller honkönsväsen förbli ett renodlat djur. På ett visst stadium i detta väsens framträdande som renodlat djur börjar den stagnerade polen också att utvecklas. Och den fortsätter nu att växa tills den blir jämställd med väsendets andra pol. Och med den stagnerade polens tillväxt i väsendet upphör detta att vara ett renodlat djur. Med den motsatta polens utveckling i väsendet uppstår ett nytt medvetandeområde, nämligen det begynnande "mänskliga medvetandeområdet". Och det är i detta, den motsatta polens tillväxtområde, som den jordiska människan befinner sig. Därigenom kommer den jordiska människan att representera denna nya form av medvetande i samma mån som den motsatta polen i hennes psyke växer. Detta nya medvetandeområde frambringar alla sinnesförmågor som innefattas i begreppen intellektualitet och humanitet samt därefter intuitionsförmågan. I kraft av denna förmågas framträdande blir väsendet till sist identiskt med den absolut fullkomliga människan, Guds avbild, just såsom det levande väsendets bestämmelse är uttryckt i den kristna världsreligionen.

Föregående

Nästa