2505. Den ovannämnda kärleken är ännu mycket späd och befinner sig hos de allra flesta av jordens människor i fostertillstånd, ja, den visas alls ingen förståelse och saknar helt auktoritet, trots att den som nämnts är den kärlek som är uppfyllelsen av alla lagar, och utan vilken inget enda väsen blir i stånd att uppleva kosmiskt medvetande, den enda väg genom vilken livsmysteriets sanna lösning kan upplevas. Utan kosmiskt medvetande kan väsendena inte bli i stånd att höja sig över mått- och viktfacits materiella kunskap. De kan därför inte heller förstå den i människorna begynnande sympatikänslan för väsen av det egna könet. De har därför i högre eller lägre grad varit intoleranta mot och förföljt väsen, hos vilka denna sympati eller kärlek särskilt kommit till uttryck. Och även om man numera i humana, intellektuella kretsar börjar ana eller fatta att denna sympati eller kärlek måste vara av en djupare och rimligare natur än den "urspårning", "sjukliga företeelse", "perversitet" eller "abnormitet" som okunniga människor uppfattar den som, så kommer den likväl ännu en tid framöver att skapa obehag, intolerans och förtal för sitt upphov. Ja, det finns verkligen alltjämt länder, där denna begynnande kärlek till nästan i sitt naturliga uttryck rent av är juridiskt straffbar. Men detta kommer lyckligtvis att förändras. Guds skapelse av den fullkomliga människan till sin avbild låter sig inte hejdas av jordmänsklig okunnighet, intolerans, förföljelse eller förtal – tvärtom. Det händer också att den nya sympatiförmågan eller begynnande förmågan att älska sin nästa avslöjar sin närvaro i ett eller flera av förföljarens egna barn eller andra familjemedlemmar.