2522. Det är mänsklighetens nästan totala okunnighet vad gäller den andliga eller psykiska materien som har åstadkommit domedagens fasor. Den andliga materien och människans skapande i denna är detsamma som skapandet av hennes begär, lustar och laster. Det är återigen skapandet av dessa begär i andlig materia som är detsamma som väsendets tankefunktion. Denna tankefunktion är lika mycket en skaparprocess som det skapande människorna åstadkommer med sina fysiska kroppar. Det är självklart att allt skapande på det fysiska planet måste vara logiskt för att kunna uppfylla avsikten med sin tillkomst. I annat fall blir det en besvikelse eller mental katastrof för sitt upphov. På samma sätt blir allt mentalt eller psykiskt skapande, det vill säga vår tankefunktion, till katastrofer eller sammanbrott, till besvikelser, förargelser, bitterhet och vrede, om vi inte tänker logiskt. Sådana företeelser är urspårningar från det mänskliga i människan eller från det verkligt goda. Det som ska föra mänskligheten ut ur domedagens mörker blir alltså inte den materialistiska vetenskapen, lika lite som det blir den religiösa principen i den föråldrade tolkning som ännu är den gängse. Det blir i stället först och främst den anhopning av erfarenheter som mänskligheten skaffar sig genom domedagens fasor och svårigheter.