2524. Även om väsendet har börjat bli ett humant väsen, kan det inte genast med egen hjälp tillägna sig kosmiskt vetande eller upplysningar om hur mycket denna dess humana inställning och sätt att vara är i verkligt logisk eller vetenskaplig kontakt med livets kosmiska mening. Och det är här som väsendet blir mottagligt för den andliga vetenskapen eller livets kosmiska analyser. Det är dessa människor runt om i hela världen som vi genom detta verk med livets kosmiska analyser kan hjälpa, genom att ge dem världsbildens kosmiska analyser i en för deras intelligens avpassad form. Dessa mottagliga människor kan med sin intelligens acceptera den intelligensmässiga tolkningen av livets verkliga kosmiska och därmed eviga analyser. De kan därigenom få den teoretiska upplevelsen av livets mening eller livsmysteriets lösning, sådan som Gud uppenbarar den genom världsalltets struktur. Därigenom blir de både i medvetande och sätt att vara så småningom mottagliga för "kosmiska glimtar", för att till slut uppleva det totala kosmiska medvetandet som en permanent mental struktur, i vilken de är ett med Gudomen, oändligheten och evigheten. Mänsklighetens frälsning eller väg ut ur domedagens mörker och in i humanitetens eller kärlekens ljusa sfär är kosmisk forskning och undervisning och det åtföljande kärleksfulla sättet att vara. Detta är den nya världsepokens grundval. Denna den andliga vetenskapens eller eviga visdomens kulturepok blir den jordiska människans slutepok. I denna epok upphör väsendets reinkarnation. Människan har inget mer att lära på det fysiska tillvaroplanet. Hon blir därefter hemmahörande i överjordiska eller andliga sfärer. Hon är nu ett totalt ljusväsen eller den absolut färdiga människan, skapad till Guds avbild, till att vara lik honom.