2525. Genom alla tidigare analyser har vi nu nått så långt att vi här tydligt kan se, att för att den ännu inte färdiga jordiska människan ska kunna bli den fullkomliga människan som Guds avbild, det vill säga få den absolut fullkomliga förmågan att älska alla som man älskar sig själv, så är det en livsbetingelse att det sker en total förvandling av henne. Hon måste frigöras från alla sina rester av djuriskt medvetande, såsom avundsjuka, svartsjuka och egoism. Dessa tankearter är roten till allt ont öde, till ofred och världskrig, till vrede och bitterhet man och man emellan. Om avundsjuka och egoism inte existerade, skulle det råda fred mellan människor och därmed mellan stater. Men dessa mörka egenskaper främjar väsendets livsviktiga självbevarelsedrift så länge det ännu tillhör djurriket. Djurets fysiska och andliga kroppar är organiskt uppbyggda för att denna självbevarelsedrift ska framträda och manifesteras. Djuret har absolut inga andra möjligheter att upprätthålla livet än just genom dessa egenskaper. Då den icke färdiga jordiska människan i större eller mindre utsträckning upprätthåller livet genom samma egenskaper, blir det här tydligt att hon härstammar från djurriket. Människan är ett förutvarande djur.