2529. Dubbelpoligheten börjar, som vi vet, att omvandlas på det fysiska tillvaroplanet i växtriket. Här börjar enpoligheten så smått uppstå, för att bli kulminerande i djurriket. Då enpoligheten i övervägande grad alltjämt dominerar eller behärskar den jordiska människan, tillhör hon alltså på detta fält i motsvarande grad djurriket. Hon har samma parningsprincip, samma förälskelseförmåga, samma sexuella hunger- och mättnadstillstånd. Härtill kommer avundsjuka, svartsjuka, missunnsamhet, egoism, bristande finkänslighet samt en föga utvecklad kärleksförmåga. Vredesutbrott, hat, hämndkänslor och avund florerar därför i högre eller lägre grad i hennes psyke och uppträdande. Dessutom kan här nämnas hennes animaliska kostbegär, som för med sig dråp av djur och därmed sänker graden av hennes ödesmässiga skydd. Ju mer människan uttrycker dessa och liknande tillstånd i sitt sätt att vara, desto mindre tillhör hon ännu den färdiga eller fullkomliga människans livsnorm och framträdande såsom varande ett med Gud. Hon måste då alltjämt i motsvarande grad leva kvar i djurrikets eller den dräpande principens och djävulsmedvetandets nattsvarta skuggsfärer.