Martinus: Livets Bog, del 7, st 2530, punkt 0

2530. Då människan i själva verket har vuxit upp i tron att hon är något helt annat och högre än djuren, kan det kanske verka frånstötande för henne att således bli vittne till sin härstamning från djuren, med vilka hon alltså ännu i högre eller lägre grad är medvetandemässigt besläktad. Men att erkänna denna sin härstamning från djurriket, är i själva verket absolut inte något nedsättande. Det är bara ett erkännande av den på fakta baserade sanningen eller verkligheten. I detta erkännande av sanningen får vi just se, att hela världsalltets struktur och energimanifestation är hundraprocentigt rättfärdig och därmed utgör kulminationen av kärlek. Då den jordiska människan således är ett djur som genom utveckling förvandlas till människa, och då alla djur på samma sätt i sin utveckling är på väg att bli människor, liksom växterna är på väg att bli djur osv., vad kan då vara mer rättfärdigt och rättvist än just denna livets struktur?

Föregående

Nästa