Martinus: Livets Bog, del 7, st 2543, punkt 0

2543. Den förvandling som gjort djuret till ett blandväsen av djur och människa går således sin gilla gång, vare sig människorna förstår det eller ej, vare sig de försöker bekämpa den eller inte. Om människorna försöker forcera denna utveckling, leder detta till lidande, liksom detsamma är fallet om de försöker förhala denna utveckling. Båda dessa former av lidande leder väsendet tillbaka till dess bestämda utvecklingsstegs normalitet. Huvudorganen för dessa två medvetandetillstånd i väsendets psyke är alltså väsendets två sexuella poler. Den djuriska delen av medvetandet bärs av den maskulina polen hos mannen och av den feminina polen hos kvinnan, medan den mänskliga delen bärs av den feminina polen hos mannen och den maskulina polen hos kvinnan. Med den motsatta polens tillväxt och dess därmed tilltagande dominans över väsendets psyke och uppträdande förlorar den ordinära polen i väsendet det överdimensionerade tillstånd som den hittills har utlöst. Därigenom kommer det djuriska medvetandetillståndet att avta, sedan det har passerat "djävulsmedvetandestadiet" och väsendet har upplevt de därav uppkomna lidandena. De djuriska egenskapernas avtagande fortsätter tills dessa kommit helt under den motsatta polens kontroll och endast utlöses i förening med denna pols medvetandedel, eller det mänskliga området i väsendets psyke. De kommer då att i väsendets uppträdande existera som ett skydd mot den överdimensionerade eller ologiska sympatiutlösning vi betecknar som naiv snällhet. Det normala, fullkomliga mänskliga uppträdandet blir därför här verklig kärlek.

Föregående

Nästa