2551. Den sympati som de ovannämnda väsendena hyser för det motsatta könet, upprätthålls ju enbart på konstgjord väg av det sexuella begär som uppstår genom väsendenas speciella polkonstellation. Detta begär är en svält eller hunger som det är livsviktigt för väsendet att få tillfredsställd. Och då tillfredsställelsen för väsendet normalt endast kan ske genom dess förbindelse och parning med ett väsen av motsatt kön, är det inte så märkligt att det dras till detta kön och önskar vara i kontakt med ett sådant väsen. Här uppstår således det sympatitillstånd som absolut inte får förväxlas med verklig kärlek till nästan. Skillnaden mellan denna parningssympati, som i sin kulminationsyttring känns igen som "förälskelse", och den verkliga kärleken är, att medan parningssympatin eller förälskelsen enbart är självisk, en yttring som enbart sker på grund av att väsendet med hjälp av denna kan få en särskilt livsviktig svält eller hunger tillfredsställd och uppleva den åtföljande omedelbara njutningen och stimulansen för livsmodet, så är den verkliga kärleken en sympatiutlösning som är helt osjälvisk. Den är absolut inte framdriven på grund av något begär efter att uppnå förmåner eller fördelar för sitt upphov.