2579. Mänsklighetens ovannämnda domedag kan inte skyllas på något enskilt väsen. Mänsklighetens mörka ödestillstånd är inte skapat genom någon viljeakt, liksom det inte heller är en viljeakt som gör väsendet till kristen eller hedning. Båda dessa medvetandetillstånd är utvecklingstillstånd. Kristendom är ett erfarenhetsfält, på vilket man utvecklats till att inte nännas göra något enda väsen illa – inte ens sin fiende. Var det inte detta som Kristus visade på korset, då han bad för sina bödlar och sade: Fader, förlåt dem, de vet inte vad de gör? Är inte hedendomen just uttryck för ett utvecklingstillstånd, där man ännu inte har utvecklats till humanitet och förståelse av ett liv, i vilket man hellre själv lider än ser andra lida? Kan man inte här se hur dåraktigt det är att bestraffa hedendomens väsen för att de inte är i stånd att ha samma medvetande och livsuppfattning som kristendomens väsen? Det är ju utveckling som skiljer den verkligt kristna parten från den andra parten. Och för att bli som den kristna parten måste ju hedendomens part genomgå den utveckling som den kristna parten genomgått. Att väsendena måste skydda sig mot den hedniska partens mindre utvecklade livstillstånd, som till och med kan vara livsfarligt för andra människor, är som vi tidigare framhållit helt naturligt. Men detta skydd får inte baseras på hat, tortyr eller avrättningar. Det måste upprättas i en absolut kärleksfull anda och med verklig förståelse för att vara i överensstämmelse med den absoluta eller verkliga kristendomen, som är detsamma som kulminerande kärlek och därmed även kulminerande rättfärdighet. Är det inte just detta vi fått bekräftat genom våra kosmiska analyser här i Livets Bog? Och är inte detta den manifestation och det sätt att vara som naturen eller livet självt uppenbarar genom alla sina slutfacit, som ju alla utan undantag är till glädje och välsignelse för levande väsen?