2587. Vi ser här att det var denna sympati som Kristus var fylld av och som var grunden för hans bergspredikan, ja, för hela hans mission. Hur fullkomligt utvecklad denna sympati var hos Kristus, uppenbarades på korset, där han bad för sina bödlar: Fader, förlåt dem, de vet inte vad de gör. Här ser vi modellen för Guds omskapande av människan till sin avbild, till en människa som absolut inte nänns göra andra väsen illa, utan hellre själv vill lida än se andra väsen lida, även om dessa andra väsen är med om att plåga henne själv till döds. Det är denna kristuskärlek, kärleken till allt och alla, som vi kallar "kärlek till nästan".