2588. Men hur skulle människorna kunna prestera den här nämnda kärleken, om inte Guds skapande hand just befordrade den genom väsendenas egen upplevelse av gott och ont? Och hur skulle människorna kunna uppleva gott och ont, om det inte genom utvecklingens kretslopp hade skapats tillgång till denna upplevelse? Hur skulle denna väsendenas tillgång bli möjlig, om inte de två stora generalorganen i väsendena existerade: den maskulina och den feminina polen? Här kan vi alltså i Kristus skåda ett väsen som representerade det färdiga, fullkomliga, gudomliga sättet att vara, så gott det nu lät sig göras i en värld, där detta förhållningssätt ännu var en våglängd som endast kunde skapa sparsamma, mer eller mindre ofullständiga kontakter med en relativt liten grupp människor som var mer eller mindre mogna för hans förkunnelse, men inte alls med den del av jordens människor som representerade den auktoriserade och med överlägsen makt och diktatur upprätthållna livsuppfattningen. Först senare släkten skulle börja förstå denna upphöjda gudomliga kärleksförmågas struktur och dess allt genomträngande strålflöde. Hur skulle människorna annars kunna komma att älska sin nästa som sig själva. Uppfyllelsen av detta stora bud är ett absolut villkor för att ett väsen ska kunna bli människan skapad till Guds avbild och därmed nå det höga mål som är avsett att vara slutresultatet för varje levande väsen. Alla levande väsen är ju människor på skilda stadier i Guds skapelse av människan till sin avbild. Och vad är det vi ser i utvecklingen av denna begynnande kärlek till nästan hos den jordiska människan? Varför finns dessa två naturer i väsendena: den onda och den goda? Varför finns inte dessa två naturer hos djuren? Varför är den natur som utlöser det onda hos människorna i degeneration, och varför befinner sig den natur som ska befordra det goda i utveckling? Kan man rättmätigt begära tydligare bevis eller fakta som bättre bekräftar människornas två naturer, än just allt detta som Gud låter människorna uppleva under innevarande tidsepok?