2590. Allteftersom den ovannämnda förmågan utvecklas hos väsendet, blir detta mer och mer finkänsligt för andra människor och allt annat liv. Men först måste väsendet också här uppleva åtskilliga besvärligheter. Övergången från djävulsmedvetande till människomedvetande är inte lätt, även om naturen har ordnat det så att den sker relativt långsamt. Då djävulsmedvetandet, alltså det överdimensionerade djurmedvetandet, är det verkliga människomedvetandets diametrala motsats, är det inte så märkligt att det här, mentalt sett, uppstår stora brytningar. Och här kommer vi just in på ett medvetandefält, där den annars så geniala materialistiska vetenskapen inte kan vara till hjälp. Medan denna vetenskap på så många fysiska områden kan hjälpa människorna i deras rent yttre, kroppsliga, materiella besvär och till en viss grad även i deras fysiska sjukdomar, kan den i mycket ringa grad eller inte alls hjälpa människorna i deras mentala övergångssvårigheter. Dessa är ju av rent själslig art och har sitt säte i den för de fysiska sinnena oåtkomliga delen av väsendets kosmiska struktur. Då den materialistiska vetenskapen inte kan mäta och väga väsendets själsliga struktur och uttrycka den i kilogram, liter, meter och centimeter eller dylikt, liksom den inte heller med något teleskop eller mikroskop kan iaktta den verkliga, primära, andliga eller elektriska människa som har sitt säte i och utgår från det upplevande och manifesterande eller skapande "något" som uppenbarar sig genom organismen, så accepterar den inte detta verkliga väsen i väsendet. I väsendet är det detta som utgör dess jag eller själv, dess övermedvetande, i kraft av vilket det kan överleva den fysiska organismens undergång eller den så kallade "döden". Men detta någots på så vis framträdande kosmiska struktur är alltså inte tillgänglig för de fysiska sinnena. Och något som den materialistiska vetenskapen inte kan iaktta fysiskt, och vars existens den därför inte kan tro på, kan den inte bli expert på att analysera eller uttolka.