Livets Bog, del 7
Parnings- eller äktenskapssympatin kan inte avlägsna djävulsmedvetandet eller lidandena från människornas öde 
2596. Är det inte just ett orubbligt faktum att parnings- eller äktenskapssympatin på inget vis är i stånd eller har kapacitet nog till att hindra väsendena från att framträda med "djävulsmedvetande"? Är det inte överallt tydligt att denna konstgjorda sympati omöjligt kan garantera människorna ett verkligt gudomligt och varaktigt ljustillstånd eller en glädje över livet? Ser vi inte ett svindlande stort antal barn som avlats av föräldrar som bara har velat tillfredsställa sin sexuella drift, helt utan att känna några äktenskapliga förpliktelser, helt utan någon tanke på att skapa ett hem för de barn som skulle bli följden av att deras drifter tillfredsställdes? Är det inte ett lika svindlande stort antal människor som överger sin maka eller make och sina barn på grund av förälskelse i en ny sexuell partner? Är det inte ett gigantiskt område som på grund av den äktenskapliga degenerationen är insvept i mörker och lidande, livsleda och självmordstankar? Finns det inte här en mängd situationer, då människorna inte uppfyller sina äktenskapliga plikter, omsorgerna om maken eller makan och avkomman, på ett så fullkomligt sätt som djuren gör? Är det inte tydligt att djävulsmedvetandet även här gör sig gällande? Det är inte för att kritisera dessa människors tillstånd som vi här nämner sådana företeelser. Det är enbart för att påvisa verkliga förhållanden i människornas nuvarande situation. Hur skulle det gå, om världen uteslutande skulle regeras genom parnings- eller äktenskapssympatin, som inte kan garantera någon som helst stabil lycka ens i själva äktenskapen eller familjeförhållandena? Är det inte lätt att se hur absolut nödvändig den verkliga kärleken till nästan med dess sympati är för att människorna ska kunna höjas till ett mentalt tillstånd, genom vilket de inte längre kan nännas att manifestera ett uppträdande, där själviska eller egoistiska intressen kulminerar i ett blodigt utnyttjande av andra väsen och befordrar tillgrepp av ägodelar och värden från dessa väsen, och kvarlämnar dem i ett därigenom skapat, mer eller mindre olyckligt tillstånd?