2597. I anslutning till ovanstående är det för den utvecklade forskaren glädjande att se, hur en ny sympati är på väg att bli till verklighet och kan spåras överallt. Denna sympati är absolut inte någon funktion eller något tillstånd som upprätthålls på konstgjord väg. Den är en genom utveckling skapad organisk förmåga hos väsendet att efter hand känna en allt större glädje över att kunna hjälpa och stödja, ja, kort sagt att ge sitt liv för andra väsen och på så vis börja uppfylla Skaparens önskan om att vara till glädje och välsignelse för allt levande. Som tidigare nämnts, är det denna nya sympati som kan spåras överallt i trofasta vänskapsförhållanden som inte är köns- eller äktenskapsbetonade. Men det kan inte förnekas att den nya sympatin efter hand växer förbi parnings- eller äktenskapssympatin, som inte växer, varigenom väsendet börjar bli ett annat väsen. Detta andra väsen blir alltså mer och mer olämpligt för äktenskap i samma mån som den nya sympatin utvecklas. Denna nya utveckling skapar, som vi tidigare berört, "de olyckliga äktenskapens zon", allteftersom parnings- eller äktenskapssympatin degenererar och väsendets sympatiförmåga övergår till dubbelpoligheten. Den första späda verkan av detta är den motsatta polens tillväxt och den härav skapade begynnande mänskliga förmåga som vi känner till som känslan, vilken av instinkten omdanas till religiositet och tro på en försyn. Därefter börjar även intelligensen träda fram, så att djuret får epitetet "människa", även om detta väsen i verkligheten ännu endast är ett djur som har fått lite mänsklig känsla och en mycket verksam begynnande intelligens, varför det än så länge har ett överdimensionerat djuriskt medvetande, vilket vi har måst ge beteckningen "djävulsmedvetande".