Genom upplevelsen av materialismen och gudlösheten eller invigningen i mörkret uppstår den humana förmågan eller nästakärleken, vars uppträdande i sin tur ger upphov till intuitionsförmågan, vilken utgör sinnet för kosmisk upplevelse. Väsen som är inne i denna humana utveckling är symboliserade i den till hälften orangefärgade och till hälften gulfärgade strålfiguren till höger på symbolen. Till dessa väsen hör alla som vuxit ifrån trosreligionerna samtidigt som de har en framträdande human förmåga som visar att de redan har passerat det väsentliga i mörkrets kulmination. De är motståndare till krig. Deras förmåga att inte nännas göra levande väsen skada är mycket framträdande. De har för länge sedan lämnat området för köttätande och mördande av djur. De är alltså bland annat självklara vegetarianer – inte bara för sin egen hälsas skull – utan också i högsta grad därför att de inte kan nännas att dräpa djur. De undviker därför också beklädnadsföremål av djurskinn. De går därför också som regel klädda i konstmaterial i stället för animaliska. De undviker helst all strid och förlåter mycket gärna sina fiender. De börjar förstå att livsmysteriets lösning inte finns på det fysiska planet. Deras kosmisk-organiska förening med Gud börjar åter röra på sig. De börjar ana att det måste finnas en gudomlig plan, en kärleksfull mening med livet, även om det på det fysiska planet ser annorlunda ut. Dessa väsen är därför i stigande grad mottagliga för livets stora analyser. Och de blir genom att acceptera dessa som rättesnöre för sitt tänkande och uppträdande predestinerade till att mottaga kosmiska glimtar, allteftersom deras humanitets- eller kärleksförmåga och intuitionsförmåga växer eller utvecklas. De återvänder också till att be till Gud och upptäcker bönens kraft. Både Guds och den andliga världens existens börjar alltså att bli sannolik för dem. Det är dessa väsen, som sålunda är på väg bort från mörkret, som Kristus betecknar som fåren som skall skiljas från getterna. Vi har i det ovanstående sett hur getterna, som är detsamma som de ej färdiga, materialistiska och gudlösa människorna med en ännu mycket litet utvecklad nästakärlek, vandrar i mörkret och lidandenas kulminationsområde. Och där, genom verkningarna av de lidanden som de har åsamkat andra väsen (såväl djur som människor), omskapas de från inhumanitet till humanitet, från djur till människa. Allteftersom denna omskapelse äger rum, vandrar väsendena ut ur mörkret och fram mot ljuset, ut ur kriget och fram mot freden, ut ur döden och fram mot livet. Vi är alltså här vittne till den princip som skiljer fåren från getterna. Denna uppdelning sker alltså alldeles inför våra ögon. Vi är vittne till såväl fåren som getterna. Vi ser här att världsåterlösarens förutsägelse om denna uppdelning också är en evig alltöverstrålande sanning. Men Kristus måste klä denna stora kosmiska sanning i en för sina lärjungar och sin samtid anpassad symbolisk ordalydelse, som vi här skall återge från Matteusevangeliet 25:31-35, 41-42: "När människosonen kommer i sin härlighet tillsammans med alla sina änglar, då skall han sätta sig på härlighetens tron. Och alla folk skall samlas inför honom, och han skall skilja människorna som herden skiljer fåren från getterna. Han skall ställa fåren till höger om sig och getterna till vänster. Sedan skall kungen säga till dem som står till höger: Kom, ni som har fått min Faders välsignelse, och överta det rike som har väntat er sedan världens skapelse. Jag var hungrig och ni gav mig att äta, jag var törstig och ni gav mig att dricka … osv. – Sedan skall han säga till dem som står till vänster: Gå bort från mig, ni förbannade, till den eviga eld som väntar djävulen och hans änglar. Jag var hungrig och ni gav mig inget att äta, jag var törstig och ni gav mig inget att dricka … osv." Människosonen är Kristus. Men vad är nu Kristi härlighet? – Kristus är ju ett med Fadern. Kristi härlighet är därför detsamma som Faderns eller Guds härlighet. Och Guds härlighet kan endast vara detsamma som den högsta makten, visdomen och kärleken, som åter är detsamma som det vi också känner under begreppet den heliga anden. Världsåterlösarens eller Kristi förutsägelse om mänsklighetens öde, befriat från dess ursprungliga symboliska form, blir därför att uttrycka på följande sätt: När Guds härlighet, den allra högsta makten, den alltöverstrålande visdomen och kärleken genom världsåterlösningens nästa yttring på nytt uppenbarar sig för den jordiska mänskligheten, då kommer den att intellektuellt som en vetenskap förklara vilka människor som är på väg in i mörkret eller är i mörkret och som av Kristus liknades vid getterna – och vilka väsen som är på väg ut ur mörkret och går framåt mot ljuset, framåt mot slutfacit på sin egen omskapelse från djur till människan som Guds avbild. Att det just är denna Guds heliga ande som är grundvalen för slutepoken i Guds skapande av människan, bekräftar Kristus själv med sitt uttalande om hjälparen, den heliga anden. Kristus säger här: Men hjälparen, den heliga anden, som Fadern skall sända i mitt namn, han skall lära er allt och påminna er om allt som jag har sagt er. Johannesevangeliet 14:26. – Kristus underströk åter här att det inte är en person som skall vara den nya världsåterlösningens objekt för tillbedjan, men däremot en absolut allra högsta kunskap om Gud, om det levande väsendet, om världsalltet, om väsendenas odödlighet och identitet med Gud eller kort och gott själva livsmysteriets lösning. Och är det inte just denna kunskap som är Guds kunskap, Guds medvetande och ande? Är inte ande detsamma som tankar och kunskap? – Den heliga anden betyder alltså heliga tankar och helig kunskap. Men heliga tankar och helig kunskap kan endast vara den absoluta sanningen. I motsatt fall är de ju inte heliga. De absolut sanna tankarna och den absoluta kunskapen om Gudomen, det levande väsendet och världsalltet är alltså objektet för världsåterlösningens vidareförande i det tjugonde århundradet av Kristusmedvetandet som modell för skapandet av den jordiska människans slutfacit som den färdiga människan som Guds avbild.
      De väsen som har lämnat mörkret och alltså har kommit igenom det väsentliga i spiralkretsloppets mörkerinvigning, de väsen som Kristus liknade vid fåren, utgör alltså de väsen som har nått längst i utveckling. De är före getterna: de materialistiska, inhumana och gudlösa. De är likaså före de religiöst troende människorna, som lever på den ointellektuella instinktreligiositeten. Men de har ännu inte blivit de färdiga människorna som Guds avbild, utan befinner sig alltså på det högsta stadium som människorna hittills har kunnat uppnå på jorden. Människor som tidigare uppnådde detta stadium i sin utveckling måste fortsätta sin vidare utveckling eller fullkomliggörelse på en planet eller i en värld som var högre utvecklad än jordklotet, en planet där fundamentet för deras moral, regering och uppträdande för länge sedan var baserat på hjälparen, den heliga anden. Här kunde aspiranterna från jorden undervisas och utvecklas i denna Guds heliga ande eller högsta gudomliga vetenskap, som här var en vaken, dagsmedveten självklarhet hos allmänheten. Här kunde aspiranterna från jorden få svar på sina kosmiska frågor, här kunde de vägledas och utvecklas till mottaglighet för den stora födelsen, varefter de blev den färdiga människan som Guds avbild.
      Men eftersom Gud genom världsåterlösningen nu har uppenbarat på jorden hjälparen, den heliga anden, denna högsta kunskap, vägledning och förberedelse av aspiranten till att uppleva det stora gudomliga slutfacit, kan människan i de kommande årtusendena med hjälp av denna gudomliga ljusimpuls här på jorden få uppleva sig själv som den färdiga människan som Guds avbild. Den "förlorade sonen" har därmed kommit tillbaka till sin Fader.