Kristus och hedendomen i kristendomen
10. Den förebådade Messias kom till världen, och det var en människa hos vilken det fanns ett vaket dagsmedvetande om själva livets struktur, en människa som var medveten i Gudomen. Det var en människa som inte levde på en föreställning om att Gudomen kunde vara sådan eller sådan, eller att man borde handla på det ena eller det andra sättet. Det var en människa, vilken som levande faktum visste att sådan ska man vara och som kände livets lagar, och det kulminerade i att han sade: "Du skall älska Gud över alla ting och din nästa som dig själv."
      Han praktiserade det i sitt sätt att vara, vilket underströk budskapet i hans bergspredikan. Detta väsens födelse kom att få stort inflytande på det mänskliga kulturskapandet. Det fick namnet kristendom därför att det fick ett stänk av kristendom i sig. Men detta kulturskapande blev inte kristet, för i verkligheten kom människorna att under ytterligare en lång epok leva i hedendom, och de lever fortfarande i denna hedendom. Med hedendom menar jag alltså motsatsen till kristendom. Hedendom är där man straffar och hämnas. Även i den moderna kyrkliga kristendomen i dag finns det föreställningar om att Gud är ett väsen som blir förargat, ett väsen som hämnas och straffar. Ett väsen som endast ger något av nåd, ett väsen som inte väjer för att låta en människa försmäkta i ett evigt helvete, från vilket hon aldrig någonsin kan bli befriad. Jo, det är faktiskt sant, sådan är ju denna föreställning. Den skär sig helt mot Kristi väsen och det han sade. Kristi väsen var sådant att han förlät allt. Han säger ju att man ska förlåta sin nästa inte sju, utan sjuttiosju gånger dagligen. Och då blir det säkert inte mer att förlåta på en dag.
      Man ska älska sina fiender, man ska vara kärleksfull och god mot dem som hatar och förföljer en, säger Kristus. Man ser att från honom strålar och tindrar en helt ny uppfattning av världsalltet, en helt ny idé om livets mening. Om denna idé blir praktiserad, kan alla och envar se, att då är livet så fullkomligt som det över huvud taget kan bli. Det blev alltså inympat i jorden, det blev inympat i denna instinktepok som människan levde i. De blev tvungna att genom instinkten göra sig föreställningar om Försynen under denna epok, eftersom de ännu inte hade vetenskaplig grund eller intelligensmässig utveckling för att göra sig logiska, verkligt vetenskapliga föreställningar om Försynen. De fick alltså forma sig dessa begrepp efter sin mänskliga föreställningsförmåga.
      Ni ser att denna kristna Gud ju bara är ett väsen med mänskliga tendenser, med mänskligt medvetande. Det kunde gott falla en människa in att straffa och hämnas och enbart göra något av nåd utan att förlåta, och då tror man att sådan måste Gud vara. Man tror att Gudomen kan straffa och vara med i krig. Man ber ju också att Gud ska förgöra fienden. Det kan inte vara kristendom. Kristendom kan endast vara det som är kristusmentalitet. Det andra är hedendom.