Den nya epoken med forskning i eviga realiteter
17. Livet arbetar ständigt med människorna. Först var det instinkten som fick människorna inställda på att det måste finnas en försyn eller ett högre väsen. Senare fick de förmåga att behärska materien, vilket också är ett led i skapelsen av människan till Guds avbild. Ett väsen som är Guds avbild ska också kunna behärska materien, det ska inte vara ovetande eller naivt inför materien. Därför var detta också ett led i skapelsen av människan till Guds avbild. I Bibeln förebådas det: "Vi skall göra människor som är vår avbild, lika oss." Det har vi lärt i vår barndom. Denna mening är förvisso symbolisk, men den är uttryck för ett verkligt tillstånd.
      Nu kommer den epok då människorna ska komma att behärska de psykiska materierna. Liksom de har forskat i mått- och viktfacit, kommer de att arbeta med materier som är utanför tid och rum. De kommer att uppleva att tänka i evigheten och arbeta med eviga principer. Det är ju det som fordras. Hittills har människorna inte kunnat tänka annat än i tid och rum. Något som inte var tid och rum, var något som inte fanns till. De kunde alls inte fatta något som inte var tid och rum. Men nu börjar de kunna förstå det. De kommer att lära sig att tänka utanför tid och rum.
      Alla de facit som ni nu genom mina föredrag ska få se symboler på, är facit över realiteter som inte har med tid och rum att göra. Det är eviga realiteter liksom världsalltet självt. Världsalltet har aldrig börjat, och det kan aldrig upphöra, det är en evig realitet. Därför måste dess bärande detaljer också vara eviga realiteter, och vi kommer att få se världsalltets struktur som eviga realiteter. Det är inte som med den vetenskapliga, materiella forskningen, för den arbetar med att allt har en början och ett slut. Men se, det har det inte när det är fråga om den psykiska världen. Där kommer vi nämligen in på det område som behärskar den fysiska världen. Vi kommer in på själva det mentala området, det väldiga upphovets eget mentala område, dess tankevärld.
      Människorna vandrar framåt och kommer närmare och närmare det enda stora målet, att få uppleva livets mening. Vi ser att det har utvecklat intelligensen, förståndet och förmågan att inte kunna göra ont. Människorna kan i mindre grad nännas att göra något ont, och de får en större och större förmåga att förstå det de ser. Är då inte detta ett avslöjande av vad det är livet vill?
      Genom stora miljonåriga epoker ser vi också vårt klot förvandlas från ett lägre tillstånd till ett högre och högre tillstånd, så att det i dag är en strålande boning för tänkande väsen som börjar kunna tänka Guds tankar. Är inte detta ännu något som avslöjar livets mening?
      När vi iakttar naturens skapelseprocesser, ser vi hur naturen har skapat sina ting färdiga, så att de i slutfacit alltid och utan undantag är till glädje och välsignelse för levande väsen. Vi ser att livet alltså har en mening.