Ett kosmiskt kretslopp som är större än jordelivskretsloppet
195. Vi kan komma till klarhet om att vi befinner oss i ett större kretslopp än det nuvarande jordelivskretsloppet. Ett större kretslopp bevisar att vi fortsätter. Vad är det då för ett större kretslopp? Hur kan vi se det? Jo, det kan vi se utifrån vår kännedom om kretsloppsprincipen, som har sina fyra stadier. Vinterstadiet med kyla och mörker är dödens manifestation, där livet ska sova. Om sommaren är det på motsatt vis. Våren representerar en uppåtgående manifestation som är ett mellanting mellan dessa två stadier. Hösten är ett degenererande tillstånd från sommarens kulmination fram till vintern.
      När vi nu vet allt detta, har vi strålande förutsättningar att kunna uppleva vår kosmiska position. Vi kan fullständigt se var människorna står i dag, varifrån de har kommit, vart de är på väg och vad som är meningen med dem. Hur kan vi då se det? Det kan vi därför att vi bara behöver iaktta de stadier som människorna befinner sig på i dag. Vad gör människorna i dag? Vad är deras särskilda samlade genomsnittsmanifestation? Vad är det högsta de faktiskt kan frambringa? Var är de mest utvecklade?
      Människorna är längst komna och mest geniala när det gäller att föra krig och skapa mordvapen. De är mest geniala när det gäller att tänka bedrägliga tankar, att ljuga och utveckla dödsbringande manifestationer. Men vad är då det? Det är ju vinterprincipen, som motsvarar döden. Den motsvarar mörkret, olyckan, lidandet, att livet krymper.
      När vi ser att det är så, måste det ju också finnas tecken på en annan årstid i det stora kosmiska kretsloppet. Liksom det på ett givet stadium under vintern kommer vårtecken, så kommer det också vårtecken i det kosmiska kretsloppet. Vad representerar då detta vårstadium? Ja, det är ju motsatsen till det människorna är så duktiga på. Denna motsats till de dödsbringande manifestationerna är de humana manifestationerna. Humanitet är de första gryende vårtendenserna inom den mänskliga kulturskapelsen och uppträdandet, och det har vi ju mycket av. Vi har religionerna som för länge sedan har börjat predika och omskapa människornas medvetande i riktning mot humanitet. Vi ser att den största världsåterlösaren, Kristus, helt uppenbarar sommarens kulmination, i och med att han säger att man ska älska Gud över alla ting och sin nästa som sig själv. Högre kan kärleken inte manifesteras. Det är själva kulminationen, det är självaste uttrycket för den kosmiska sommarprincipen, och den har alltså börjat hålla sitt intåg i det jordmänskliga kulturuppträdandet.
      Nu arbetar sig människorna framåt, de önskar fred, de önskar bli färdiga med att skapa krig. De för inte krig för att det är en sport, för att de har en väldig lust till det, eller för att det är religion, för det är det inte. Utan de för krig för att de inte vet bättre i sin hjälplöshet. Människorna är som den förlorade sonen som äter tillsammans med svinen. Det betyder att man lever på samma sätt. Ens livsfundament är detsamma som djurets. Djuret måste dräpa för att leva. Liknelsen om den förlorade sonen är en lysande symbol för människorna i det kosmiska kretsloppet. Liksom den förlorade sonen kom människorna också från ljuset, innan de började inkarnera här. De kom från ett föregående kretslopp, där de upplevde sommaren, där de upplevde hösten, innan de föddes här.