Storkursen
Ingen människa kan synda, synden är en villfarelse
244. Eftersom rättvisa i tillvaron inte kan bevisas på basis av ett enda liv, instiftade man sakrament, där man kunde få syndernas förlåtelse. Men det är inte alls fråga om några synder. Det finns ingen människa som kan synda. Synden är en villfarelse. Det enda som kan ske är att en människa kan ta fel. Hon kan skapa något som hon tror skulle ha en annan verkan, och så får det inte det. En människa kan ta fel. Hon visste inte riktigt hur hon skulle forma materien för att få den verkan som hon önskade. Alla dessa olika lidanden och smärtor, den vrede och bitterhet som finns människor emellan, är alltsammans baserat på människornas okunnighet. Det är en total okunnighet.
      Kanske säger man då: ja, men människorna vet mycket väl att man inte får mörda, att man inte får ljuga och bedra, att man inte får stjäla osv. Men det vet de inte. Om de gör detta, så vet de det inte. Bara de människor som känner att de inte kan göra det, därför att de känner att det inte är rätt, att de inte har lust till det, att det är emot deras natur, låter bli att göra det. De vet att det ska man inte göra.
      De människor vi kallar förbrytare vet utmärkt väl att de inte får stjäla, ljuga och bedra, därför att det är förbjudet enligt lag- och rättsväsen och därför att man enligt allmän kultur inte kan bära sig åt så. Inte desto mindre finns det en hel värld av människor som inte kan hålla dessa samhällets lagar, en värld som vi kallar den kriminella världen, och vars invånare vi kallar förbrytare. Dessa människor vet hjärnmässigt att vi andra och lagarna säger att det får man inte, men de vet det inte själsligt. De vet det inte med själen, och därför handlar de som de gör.
      Utan tvivel är det så, att när en tjuv begår inbrott och plundrar ett kassaskåp eller tar andra värdeföremål, menar han att det har han lov till, eftersom dessa andra människor inte behöver ha all denna rikedom. De har redan mer än nog. Han menar enligt sina egna omständigheter att det är rättvist.
      En människa som mördar en annan människa på grund av hat, menar också att det är rätt åt den andra, fattas bara. Han ska straffas, han ska veta att så kan han inte göra. Oavsett vilken handling vi utför, är den baserad på den enskilda människans sinne för rättvisa. Att detta sinne för rättvisa sedan inte är rättvist, beror enbart på att människan inte vet vad rättvisa är. Hon handlar efter det hon tror är rättvist. Men mycket mer ska till för att veta vad rättvisa är.