I kraft av utvecklingsstegen finns det rättvisa i tillvaron
245. För att förstå vad rättvisa är, krävs alla de analyser som vi har gått igenom här i denna kurs. För att nå fram till att förstå den verkliga rättvisan, måste man förstå att den nuvarande tillvaron bara är en liten sekund av den tid vi lever. Ett liv är bara en mycket liten epok, och denna lilla epok avslöjar att vi alls inte kan ha börjat i denna epok. Det finns ingen som befinner sig vid en början. Några är långt framme, och några är inte så långt framme, men det finns ingen som befinner sig vid en början. Några människor föds med intellektuella förmågor och begåvning. Några barn växer snabbt till att kunna tala, till att kunna förstå, men det är inte någon början. Vi ser att de inte allihop når lika långt. Några barn stannar upp på ett bestämt steg, andra kommer lite längre, och några kommer ännu längre. Varför är det en sådan skillnad, trots att de har levt lika länge? Ett tioårigt barn borde vara som ett annat tioårigt barn, en tjugoårig människa borde vara som en annan tjugoårig människa, men så är det inte alls. En del tjugoåriga människor kan vara mycket primitiva, och en del tjugoåriga människor kan vara högt begåvade. Vi ser att de inte befinner sig på samma stadium.
      Människorna är under utveckling, de omformas från ett primitivt till ett mer fullkomligt tillstånd. Ingen människa kan säga: "Jag är det fullkomligaste väsendet. Det finns ingen över mig." Ingen kan heller säga: "Jag är den dummaste, det finns ingen som är så dum som jag är." På denna utvecklingsstege är det hela tiden någon som befinner sig nedanför och någon som befinner sig ovanför.
      Varför finns det en utvecklingsstege, om vi bara har ett liv? Detta nuvarande liv är som ett fönster, som vi kan se in igenom. Där kan vi se ett enskilt steg på denna stege som fanns till innan vi kom till världen, och som självklart fortsätter när vi är färdiga med vår nuvarande tillvaro. Det skulle inte kunna finnas en stege med steg, om det bara var ett liv. Varför i all världen skulle en människa ha ett helt liv i lidande och smärta, och sedan dö och därmed vara färdig? Och en annan människa skulle vara synnerligen lycklig hela livet. Då kan det inte finnas någon rättvisa i det, och det är ju skriande emot vad vi ser av naturens övriga skapelser.