Naturens skapelse
246. I naturen ser vi ju samma skapelse, där växterna och djuren omformas från ett primitivt tillstånd eller en primitiv struktur och utvecklas till ett högre tillstånd och fram till ett färdigt resultat, som är till glädje och välsignelse för levande väsen. Varför skulle människorna vara ett undantag? Man har inte minsta grund för att mena att människorna skulle vara ett undantag.
      Om vi trodde att vi bara hade ett liv, skulle de nuvarande människorna och det tillstånd de lever i, vara skriande långt borta från trygghet, lycka, fred och harmoni. Det skulle vara ett enda stort ångesttillstånd, ett tillstånd av stor fruktan, stor sjukdom, stort lidande, ett tillstånd av stor bitterhet.
      Med flera liv förstår man, att ett liv är ett led i denna utveckling. Vi ser hur människorna har utvecklats fram till det nuvarande tillståndet, och hur de utvecklas vidare. Människorna gör erfarenheter, de får vetande. Lidandet påverkar dem och ger dem en utomordentligt stor human utveckling, så att de efter hand får en förmåga som medför att det de tidigare kunde nännas att göra, kan de inte längre nännas att göra. När de tidigare kunde nännas göra fel, var det för att de inte visste det själsligt, men genom lidandet får de veta det själsligt. Det själsliga vetande de här får, bestämmer väsendets sanna natur, dess sanna karaktär. Det själsliga vetandet är inte ett ytligt vetande. Då det är fråga om flera liv och reinkarnation, ser vi att det är så fullständigt i kontakt med naturens processer.